En omvälvande kärleksupplevelse som fick mig att på skakiga ben känna att jag lever!

[Tina2]

En omvälvande kärleksupplevelse som fick mig att på skakiga ben känna att jag verkligen levde!

Solen försökte förtvivlat sträcka sig efter varje chans att bryta igenom de tunga täcke av moln som drog över Uppsalas stadskärna den här dagen.
Jag drog mitt lilla Pyre i vagnen och han sov så gott av det taktfasta guppande gatstenarnas ojämnheter utgjorde.
Ett litet grus i min sko gjorde mig smärtsamt påmind om varje steg jag tog uppför backen under viadukten.
Vi stretade på, jag och barnvagnen. Mot målet.
Symaskinsboden i Uppsala på SiviaTorg.

Bakom oss några steg går Ulla. Min vännina, dragandes på sin lille son som också sövd av barnvagnshjulens brummade sov sin middagsslummer.

Jag känner hur jag steg för steg raskar på, och gör mig ingen tid att stanna för att ta ur gruset i skon.
Parkeringsmätaren har redan passerat tiden för planerad avfärd, och parkeringsbiljetten skvallrar sitt tydliga språk.
Bara vi inte fått böter redan…

På håll ser jag hur dörren till Symaskinsboden står inbjudande öppen.
Här har jag varit flera gånger.
Kikat i skyltfönstret och blickat längtansfullt på de vackra vita maskinerna på alla hyllor.

Jag känner hur mina kinder hettar till lite då jag tar stegen genom dörren.
Kikar upp på hyllan, och där står den.
Vacker.

Bredvid huserar den mindre och enklare lillasystern. Också hon ett föremål för min längtan.

Jag har redan glömt att jag glömt stoppa mer slantar i parkeringsmätaren.
Mina ögon vilar på mina drömmars bilder.
De perfekta maskinerna, med framtiden så ljus. Vad skulle man inte kunna uträtta för mästerverk med dessa verktyg?...
Personalen kommer fram och jag ler urskuldande nästan. Nu är jag här igen.
Och tittar…

Skillanden är att denna gång kommer jag med grus i skon, och urdragen visdomstand.
Min bebis sover tryggt i vagnen, och tiden känns rätt.
Nu får jag köpa mig den där duktighetsgåvan till mig själv…

Att jag valt just denna lilla Butik är inte så konstigt. Känner mig liksom lite hemma här.
Personalen ställer upp med kortaste varsel. Trollar med skickliga händer, hoppar över lunchen den dagen så att jag skall få min Huskylock lagad redan till eftermiddagen samma dag.

Jag kikade in i annan butik, men varken märkesutbudet eller läger faller mig riktigt på läppen.

På hyllorna tornar de upp sig, Symaskinerna. Min blick söker sig tillbaks till målet. Ändå tvekar jag. Försöker känna allra innerst inne i mitt hjärta om jag verkligen skall. Om dagen verkligen är den rätta.
Om just den maskinen är den rätta…

Min hand smeker den vita dyrgripen.
Försöker få den att tala till mig. ”-Ta med mig hem…”

Mitt sällskap har en sällsynt förmåga att trycka på mina rätta knappar. Hon får mig att se och höra saker som egentligen kan tolkas som något annat.
Den bedriften jag faktiskt står i kast att belöna; mitt liv som så innerligt suktar efter en ljusning i form av just denna tekniska apparat. Jag kämpar på i vardags stressen och jag gör det med glädje.
Jag är verkligen värd att få denna belöning.
Såsom barnet som öppnar sin lilla mun för tandläkaren och får sitt bokmärke, så gjorde jag mig kvitt den onda visdomstanden. Så skall jag också belönas.

Det bränner i mig.
Inte av smärta eller den förlorande tanden, utan av den varmaste av önskningar.
Att få unna mig en riktigt fin symaskin…

Parkeringsmätaren tickar tyst vidare i andra ändan av Torget.
Ulla kikar ut genom skyltfönstret. Ingen parkeringsvakt än så länge.

Jag kikar på klockan. Barnen!
Ett snabbt samtal till min man. Han hämtar.
Jag slappnar av.

Hade min man fått bestämma så hade han köpt maskinen för länge sedan.
Det är bara jag.
Jag själv som brottas inombords med min demon som inte alls tycker jag är värd en sådan fin present.

Under ögonlocken känner jag hur en ilsken och uppgiven tår bränner.
Blinkar för att få bort den.
Demonen försöker vända min blick mot den billigare hyllan. Maskinen på den liksom hånler åt mig. ”-Ta med mig hem. Jag räcker till.”

Bebin sover nöjt i vagnen. Hans kinder på sidan av den rosiga lilla munnen. Hans bröstkorg som i ro höjer och sänker sig. De små händerna som ligger nästan knäppta i hans knä.
Älskar honom så, av hela mitt hjärta…

Så plötsligt. En varm, strålande känsla sprider sig.
Jag ÄR värd den.

Värmen sprider sig upp på mina kinder och så säger jag det högt;
”-Jag tar den”.

Inom mig jublar jag. Jag har ju givit mig själv en mycket finare present än jag vågat drömma om.
Och det är faktiskt inte maskinen.
Det är insikten att jag faktiskt är värd det bästa!

[Delfintua]

Så vackert skrivet!

Vad blev det för maskin?

[Gidget]

Vilken underbar kärleksberättelse, jag fick gåshud när jag läste din berättelse. Vad skönt att du verligen känner att du är värd det du vill ha. Vi borde nog alla stanna upp oftare och bara känna, för visst är vi värda mer än vi själva tror ibland. Lycka till med din nya maskin och jag lovar att du kommer att få många underbara stunder vid den.

[WiKa]

Vad underbart skrivet!

Grattis till din nya maskin!
Bra gjort att ta det där sista steget!
Är också nyfniken, vilken blev det?

KatarinaWidell

[millyudden]

Snyft snyft verkligen gripande skrivet. Med dom orden är du verkligen värd den maskinen. Hoppas du får mycket roligt med den. (det får du jag vet)
Är också nyfiken vilken maskin blev det?

[Pysseltant]

Vilken härlig berättelse. Försök att suga på den känslan så länge du kan. Lycka Till med nya maskinen. Ingrid

[Lottan]

GRATTIS GRATTIS GRATTIS till att du kom till insikt att du ÄR värd denna present. Du kommer att få massor av glädje av den. Vill också veta vad det blev för maskin. Sen vill jag också passa på att säga att med den förmågan att skriva så skulle du nog skaffa en skrivmaskin också - verkligen bra berättelse.

[LindaLu]

Det låter som du haft en underbart härlig dag!!!
känner igen det där "snälla, ta med mig hem"...

Och har man dragit en visdomstand så är man verkligen värd en fin present!!!
(Då borde jag ju ha fyra presenter tillgodo?)

kram linda

[Evalen]

Men oj vad jag känner igen mig. Jag var idag in till Husqvarna butiken i Karlstad för att köpa en trådrulle ( Som inte fanns ) Men där fanns en overlook maskin som bara skrek till mig! Å jag har inte dragit ut en visdomstand, men jag var och lämnade plasma och kände mig duktig för det...
Å nu har jag funderat en timme och precis ringt ner och sagt att jag tar den.Så den där berättelsen stämmer in på mig åxå idag. Jisses nu har jag massor av maskiner.

[@enga]

Vilken underbar berättelse Tina!!

Fortsätt du att skriva ner dina berättelser och ge sen ut dom i bokform så är jag säker på att du kan köpa mängder av tyg och säkert flera symaskiner också om du skulle känna för det.
Har du samma talang när du syr som när du skriver så är jag säker på att du kommer att förgylla Sysidan med många fina alster framöver.
Stor kram (det är du värd) till dig
från Agneta

[ankan]

Tårarna trillar. Så underbart skrivet. Klart du är värd din nya maskin. GRATTIS och lycka till.

[Pialia]

Oj så bra skrivet. Det var verkligen medryckande. Som om man själv stod där

[Tina2]

Ojdå...
*ler förläget*

Tack Snälla Ni!...
Nu blir jag mållös...

Ehh..
Jag köpte mig en Husqvarna Sapphire.
Har sytt de första plaggen på den ikväll...

Mer lär det bli. När jag får tid...

Tusen Tack för alla vänliga ord!...
Tina.

[MySilver]

Jag är jättestolt över dig Tina! Bra investering!

[avslutad141023]

vilken fin berättelse oj vi är många som stod där i affären med dig i efterskott o kände späningen

härligt att kunna inse hur bra man själv är o hur mycket man är värd

kram på dej

till reklamen i inlägget ovanför måste jag bara sucka

dina silversmycken är jättefina, men jag tycker faktiskt det inte är riktigt rätt sida att göra reklam för vad du säljer...

Jag är så trött på alla dessa copyrighter, kolla vad jag säljer ,massproduktion av samma saker bara för att visa kom o köp...

jag trodde dettavar en sida för inspiration, inte mera reklam

ja jag låter sur grinig, men uppriktig
Troll