Nu skriker jag högt!

[stenbeckan]

Ska försöka få en lång historia kort. Blev sjuk 2002. Värk i hela kroppen, ständig huvudvärk dygnet runt ne trötthet som inte var av denna värld. Blev skickad hit o dit för att slutligen få en diagnos 2005. Fibromyalgi. Jaha så jag hade också drabbats av det som var så "vanligt". I samma veva så slutar min läkare (han som såg till att hela jag kontrollerades inifrån o ut).
Jag gick till hans efterträdare o får reda på att hon kan inget om Fibro. Så hon remiterar mig till en som kan. Å det blev jag varse, en läkare som kunde allt om mina olika symtom o hur jag skulle försöka förbättra min situation. Han skriver papper till försäkringskassan o yrkar på hel sjukersättning. Nu är det så att försäkringskassan "gillar" inte min läkare. Så därför får jag bara halv sjukersättning. MEn jag accepterar det o går till arbetsförmedlingen för att hitta något lätt jobb på 4 tim. Det är ju en historia i sig.
Nu har det snart gått 1 år o försäkringskassan ska ompröva o vill ha in nya papper. Jag beställer tid hos min läkare o går dit i början av dec. Vi pratar som vanligt o han undersöker mig igen för jag vet inte vilken gång i ordningen.
Sen berättar jag om mina sömnproblem som blivit värre. HAn tycker att jag ska prova en ren sömntablett (har aldrig ätit det) Jag får 3 tabl med hem för prov så ska vi se om det funkar.
Strax innan jul ringer jag till kliniken där han jobbar för att berätta att tabletterna hjälpte o för att då få ett recept på dom. Men vad var det nu dom hette???
Nåja jag ringer ändå. Får beskedet att jornalen inte är utskriven ännu så vi vet inte vilken tablett jag fått o kan alltså inte veta vad det ska stå på receptet. Får beskedet att ringa tillbaka i mellan dagarna för då ska jornalerna vara utskrivna och dessutom så jobbar läkaren. Nu är ju inte mitt minne det bästa så jag missar naturligvis att ringa dit, Så idag ringer jag. Berättar mitt problem o dessutom kommer jag själv ihåg vad tabletten heter som jag fick.
Döm om min förvåning när jag får till svar. " Men han är inte kvar här. Han gick i pension i årsskiftet."
JAg frågar om hon driver med mig men Nej han är numera pensionär.
JAHA säger jag o undrar då hur det gått med läkarutlåtandet som han skulle skriva ut till mig som skulle till försäkringskassan innan den 15 jan?
Svaret blir. Det står inget om det i jornalen men det ligger KANSKE till utskrift o då kommer det så fort det är klart!

Här sitter jag nu o har ingen läkare, ett papper som ska in till FK innan den 15 jan som jag inte vet om det kommer och sen är jag utan natt tabletten som gjort att jag kunnat sova i alla fall lite om nätterna. För den fick jag ju inget nytt recept till eftersom vi inte visste om jag skulle byta ut den eller inte.

Vad gör man??? Det är ju inte så lätt att hitta en läkare som kan något om fibro??
Dom på "min" vårdcentral dom vet jag redan vad dom tycker om såna patienter som jag.

Så börjar mitt nya år. Jippi. Men det värsta som kan hända är ju att jag ska ut o jobba heltid o det är ju inga problem!!!! Jag klarar ju inte av en vardag som det är nu så att då jobba blir en baggis. :-)
Kunde man inte fått nån annan accepterad sjukdom istället??
Nu har det tagit mej ca 1 timme att skriva detta trots att jag kan både stå o sitta vid datorn men är tvungen att gå ifrån när armar o händer somnar av att befinna sig på tangentbordet. Men det är lugnt. Ut o jobba det kommer det bli ändå.
Var bara tvungen att få skriva av mig lite, vet inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet. Har inte ens orkat disskutera o berätta detta för min sambo ännu. Men imorgon är en annan dag.

[broderiks]

Fy vad tråkigt och jobbigt för dig.Inte nog med att man inte mår bra,utan man skall behöva bevisa för omvärlden att det är så.Jag har en nära vän som har haft samma som du,och det tog lång tid innan någon trodde på henne.Det tar väldigt på både krafter och energi.Idag har hon fått rätt från både läkare och försäkringskassan att hur gärna hon vill, kan hon inte jobba.
Hoppas att det löser sig för dig,och att du slipper gå denna långa väg, när det gäller myndigheter,läkare ......
Många kramar Katarina

[annkir]

Så trist o tråkigt för dig. Jag har själv fibromyalgi. Den blev klassifierad som detta redan 1981. Då var det en "ny" sjukdom som de överhuvudtaget inte visste nämnvärt om.
Mycket problem med den sjukdomen. Den "syns" ju inte utåt direkt. Jag menar - en reumatiker syns det oftast , stela svullna leder o anant.
Men hur som helst - under årens lopp har jag ju lärt mig att hantera sjukdomen på ett för mig bästa sätt.
Att bara sitta stilla så att säga är inte bra o att göra en massa saker är inte bra heller. Men även om man har ont o är stel o så, ska man inte så att säga sätta sig ner, gå ut o gå även om det tar en timme att gå runt kvarteret så gör det.
På sikt mår man bra av det. Jag har ju ne liten hund som jag ju får gå ut med en massa ggr per dag o det har nog många ggr varit min räddning. Jag har sett så mång aandra som bara "satt sig" o de åker i dag i permomobil o har stor begränsad rörlighet.
Oftast klarar jag av att sova på nätterna o det är nog tack vare att man är ute o går lite -även på kvällen. Det funkar ju inte alltid i o för sig men oftast.
Inga sömntabletter eller så.
Fick gå med halv pension i flera år innan både läkare o försäkringskassa tryckte på för att ge mig hel. Vägrade till en början.
Men även om det var andra som ville jag skulle ha hel pension fick jag gå till läkare först en gång om år o sedan vart tredje år o numera är det visst så godkänt så de har inte hört av sig på några år.
Jag har i o för sig fler saker som spelar in för sjukpensionen men ändå. Man känner sig så hjälplös.Jag har även problem med synen,en ryggskada o ett sönderslitet främre korsband i ena knäet o astma mm.
OJ det blev visst långt...men vad jag menade egentlgien var ju det att det är konstigt att de inte vet så mkt om fibromyalgi än som är en så pass "gammal" sjukdom.
De säger förresten att sjukdomen blir värre för att man inte sover - vill inte hålla med - det är så att man inte kan sova p.g.a. sjukdomen.
Men vi gör ALLA så gott vi kan - mer KAN vi inte göra!
KRAM o KÄMPA PÅ!

[myggorna]

Fy vilken sits, lider med dig på både ena o andra viset, håller alla tummar för att du skall få ordning på din tillvaro. Tusen kramar,men försiktigt

[ask]

usch vad fruktansvärt at bli lämnad ensam utan förvarning mitt i en utredning. All kraft man har går ju till att försöka hantera sjukdomen och såna här saker rycker fullständigt bort mattan under fötterna på en.
Tycker det är dålig stil av läkaren att inte informera dig.

[Alice]

Men fy sjutton vilken sits du har hamnat i men du ska verkligen inte vänta till den 15:e och hoppas att det kommer ett intyg för ingen kommer att ta hänsyn till om det inte dyker upp. Jag har själv fibro och har 75% sjukbidrag trots att min läkare förordade 100%. Nu senast när det skulle förlängas så undrade FK varför jag inte hade 100% för det ansåg ju dom att jag skulle ha, skämtar ni med mig sa jag. Det var ju ni som vägrade sist trots att min läkare sa att jag skulle ha 100%. Och det är ju bara en av alla turer så jag förstår din frustration. Men, du ska absolut kräva en remiss till reumatologen, för det första så vet dom vad dom gör och FK lyssnar mer på dom också för det är deras specialistområde. Så kräv en remiss så du kommer ur den här situationen du hamnat i nu. Lycka till!

[spotty]

Kan du begära anstånd hos försäkringskassan och komplettera med läkarintyg senare?

[Evalen]

Jag lider åxå med dig! Ett tips från mig som har haft väldigt mycket med försäkringskassan och läkare att göra: skriv noga upp i en bok vem du pratat med, när ni pratade och om vad ni pratade.
Ta koipor på allt du skickar in och spara allt.
Man vet aldrig när det kan komma till användning.
Å försök å stå på dig! Hitta en "mentor" tex här på sysidan, nån av dom andra fibrotjejerna.
jag har lärt mig hur jobbigt det kan vara att stå själv för ofta får man motstånd och det mäktar man inte med själv. jag önskar dig Lycka till av hela mitt hjärta!!

[Heidi]

Förstår precis hur jobbigt det är! Har också fibro sen -89 då sjukdomen var "ny". Var bara 18 år och ingen trodde att man kunde bli sjuk så tidigt, det var ju en "kärringsjukdom". Har träffat alla sorters läkare, både de som tror och de som inte tror. Jag håller med vad de andra skrivit, vänta inte till den 15/1 utan ring och tjata på vårdcentralen! Begär anstånd hos F-kassan med inlämning av intyget. Begär remiss till reumatologen eller till smärtkliniken om en sån finns där du bor. Jag har gått där och fick jättebra hjälp, de var med på f-kassan t ex. Och...framför allt, prata med din sambo! Du behöver allt stöd du kan få! Kämpa inte ensam, det är tufft nog att inte må bra! Lycka till!

[asa1970]

Stackars dej!
Vår så att kalla bra sjukvård!!!!!?
Jag sitter också i en besvälig sits.
Jag tål inte mitt jobb!
I ordets rätta mening.
Jag jobbar med innomhus växter som växtskötare och har blivit allergisk mot dem.
Jag går på allergi medecin, men de bara dempar symtåmen lite.
Vissa blommor knäcker mej helt!
Jag är för frisk för att vara sjukskriven!
Om man inte är sjukskriven fär man ingen hjälp!
Specialist läkaren säger att jag kommer att få kroniskt i luftrören om jag fortsätter att jobba!
Det är detta som jag är utbildad på och bytta jobb är inte det lättaste!
Särskilt om man är småbarns förälder!
Jippi för svensk byrokrati!
Men kämpa på!
Hoppas att det ordnar sig!
asa1970

[avslutad141023]

nu kommer det bli personligt!!

Det är så otroligt lätt att dissa ett papper, eller bara uppgifter, men det äär annorlunda när de träffar en face to face så att säga.

när jag var nyskadad så kom inte komunen ut till mej ens, de gav min make o en vän vårdnads bidrag för att det inte funkade med hemtjänst, de hade ingen aning om hur skadad jag var. så en dag så så var det någon som sa att försökringskassan hunde fixa personlig assistans, jag fick nej för jag hade vårdnads bidraget. till slut brast det för min man o han bad på sina bara knän att de skulle komma hit.

när komunen o fkassan väl var här, satt han från Fk o grät o beklagade att jag varit tvungen o leva på det sättet i 2 månader som jag gjorde, på 2 veckor hade man fixat så jag fick personlig assistanst samt att FK själva hjälpte mej att söka rätt ersättning..

Ibland måste de själva se att man inte verkligen kan, att man verkligen har så ont som man har, att ens liv är undermåligt.

Mitt råd således är att etablera en kontakt med FK som du begär ett hem möte med, nu är fibro kanske inte lika uppenbart som min situation, men jag gissar att du har en massa firnurliga lösningar för att sköta din vardag, en frisk människa har jju inte dem, o när fk inser hur mycket du får försaka o är tvungen att hitta lösningar. så kanske förståelsen för din situation ökar o de inser att du inte köpt ditt läkarintyg, utan att läkaren har bekräftat din sanning..

i mitt fall redovisade vi även till apoteks kvittom med alla uttag på morfin o smärtstillande, tar en frisk människa så mycket mediciner, så det kanske kan vara något att även hänvisa till på apoteket kan man få ut en pårs förteckning på vad man tagit ut på recept, det var när han såg dom som han började gråta..

värmande hälsningar
Troll som är ett litet Pulver.

[HAGABRODYREN]

Har själv gått igenom samma eklut som du det gäller att hålla ut. Men det är inte nog med fibron utan man ska kämpa med alla andra instanser också. Jag hade kontakt med en läkare i Eskilstuna som heter Dabrowski som var mycket förstående och lite forskare inom fibro i internationella sammanhang bl.a. i Italien. Nu är jag pensinär så nu kan jag ju ta min dag som det går ,men ibland är det för jävligt. Min husläkare och i många artiklar så har tab.Tryptosol givit bra resultat har inte själv prövat dem eftersom jag har ett förflutet inom vården så är jjag anti mot mediciner men det står för mig.Enligt honom så har vi fibro bara 30% fungerande muskelmassa i förhållande till en frisk. Då får man ransonera sig och göra det man orkar och framför allt ingen stress.

Tänk också att det går i skov så ibland orkar man hur mycket som helst.
Lite tröst ifrån mig Anita.

[artesaan]

Evalen skrev:
Jag lider åxå med dig! Ett tips från mig som har haft väldigt mycket med försäkringskassan och läkare att göra: skriv noga upp i en bok vem du pratat med, när ni pratade och om vad ni pratade.
Ta koipor på allt du skickar in och spara allt.
Man vet aldrig när det kan komma till användning.
Å försök å stå på dig! Hitta en "mentor" tex här på sysidan, nån av dom andra fibrotjejerna.
jag har lärt mig hur jobbigt det kan vara att stå själv för ofta får man motstånd och det mäktar man inte med själv. jag önskar dig Lycka till av hela mitt hjärta!!

vill bara göra dig observant på att det också finns män som har fibromyalgi fast de är ju en väldigt liten minoritet.är en av dem.

[Evalen]

patrik: när jag skrev fibrotjejerna så menade jag de tjejer som redan hade svarat i diskussionen. Jag vet att det inte är en enbart kvinnlig sjukdom.

[Gun-Britt]

Ja, vad att säga? Känner med dig.
Kramar i massor härifrån Norr.
Lycka till.