Självförvållat

[xyzavslutat]

Här sitter jag nu med en inflammation i vänstra foten...kan inte göra så mycket för närvarande, det gör ont vid varje steg jag tar... men... jag anser att det är själförvållat till 100%.

Jag har inte fallit eller stukat foten eller något liknande, inflammationen bara kom en dag för snart tre veckor sedan.

Jag tror att vi människor är tre delar.
En kropp, det kan väl alla hålla med om.
En själ, det kan väl kanske inte alla, men dom flesta hålla med om.
En ande, det är det kanske inte många som kan hålla med om.

Jag tror att för att vi ska fungera optimalt så måste dessa tre delar av en människa samarbeta med varandra. När någon av dessa delar inte får vara med så mår resten inte så bra.

Om vi t.ex. känner att vi inte riktigt orkar med något av det vi håller på med så ska vi lyssna på det, rätta oss efter det och inte bara köra vidare.

När vi inte lyssnar så samarbetar inte dom tre delarna av oss och då blir det problem av ett eller annat slag. Som t.ex. en inflammation i en fot.

Jag har alltså inte lyssnat på mig själv och insett att jag jobbar alldeles för mycket och försöker vara både här och där samtidigt. Trott att jag ska orka hur mycket som helst, allt jag gjort har ju varit roligt, då borde man väl orka?

Att man gör roliga saker är inget bevis på att man orkar egentligen, även det som är roligt kan bli för mycket av. När tiden inte riktigt räcker till för allt man vill göra då kommer stressen och med stressen kommer sjukdomarna och krämporna m.m.

Är det fler än jag som tror på att allt är självförvållat?