är jag verkligen en symänniska?

[avslutad141023]

ibland undrar jag vad jag är, är jag en sådan som syr på riktigt eller är jag bara en sådan som har en symaskin.
min första symaskin fick jag 86, den var då redan rätt gamal för den är gjord samma år som jag nämligen 69. det var knappt man kunde kalla den symaskin, skördetröska är mer lämpligt. man hade de flesta nyttosömmar o den sydde i allt jag utsatte den för. hästtäcken, tom ett par skor o min brudklänning med.
den gick i graven 99. då gjorde den bara skatbon o jag köpte mej en billig skitmaskin som jag sydde en hel del på o den fick leva med i matchen tills jag köpte min rose 07. oj vilken kul maskin tänkte jag o sydde både sömmar av hjärtan o karameller mm en gång. men det var oxå en sådan där stark rackare, så köpte jag Husqvarna D1 med massor av sömmar o jo jag provade nog allt några dekorsömmar på en provlapp o sedan blev det bassömnad igen. mc11000 kom in i mitt liv o host jag provade inte ens en endaste liten dekor söm.. tillbaka till d1 igen ännu en gång nytto sömmar.

så nu skulle jag ha en ny symaskin, den ska vara stark o den ska sy de vanligaste sömmarna tänkte jag o köpte mej en janome 4030.
phu vilken lättnad det var att sätta sig med en maskin jag betalat för att den ska göra det jag ber den om o gör det bra, inga massa val o mysko sömmar som retar mej o säger du är inte en riktig symänniska, det känns skönt faktiskt. jag behöver lixom inte sy sömmar med små tåg o annat som är jättefint, men sådan sömnad är jag nog inte en riktig symänniska, men när jag pillar o påtar med mina projekt så har jag ju ruskigt kul.
det är skönt att bara sätta sig o säga till maskinen gör det här. o bara köra in tyget i maskinen, jag behöver inte låssas att jag ser alla komunikations rutorna, jag behöver typ bara trycka +- perfekt. hmm är jag en symännsika eller är jag en sådan som bara drar nytta av en symaskin??
jag har ju haft kombinerade sy o brodyrmaskiner innan o om jag jämnför sömnad mot broderi så har jag ju alltid valt att brodera, idag kom jag på mej själv med att göra båda dera. o hade nästan dubbelt kul.
ingen maskin fick mej o känna mej dum o känna att man betalat en massa pengar i onödan. det känns faktiskt toppen o jag tror jag vet vad jag är, en brodyrnörd som ibland tycker om att sy lite nyttiga sömmar..

konstigt en brodyrmaskin kan få mej knäsvag av sina möjligheter o resurser, medan en symaskin med en massa lulligt får mej att käna mej lite ängslig..

är det bara jag som inte är en riktig symänniska som huserar här??

[Lottan]

Tanken har nog slagit alla oss som huserar här, allra helst de där mörka dagarna när inte ens en enkel raksöm blir som man vill. Sen det tråkiga är att man alltid nervärderar sig själv, det finns så många andra som syr så mycket finare än jag, gör roligare saker, hittar finare tyger, varför är människan så elak mot sig själv? Jag är ju trots allt ganska nöjd varje gång jag varit vid min maskin. Gör man sen som jag och är ute på marknader och försöker sälja så får man sig en ännu större tankeställare - varför skulle någon vilja köpa det som jag sitter och pular med i min källare? Men varje gång jag varit iväg har jag fått mycket beröm för det jag skapar och sålt en del av det jag dragit med mig. Då måste jag ändå titta mig i spegeln och intala mig att; jo jag kan nog sy. Men det är svårt. För genast tänker jag att det var nog bara tur denna gången, nästa gång kommer jag inte att sälja ett skit. Men jag har börjat tänka så här: tycker man om att sy och skapa både med tyg och broderier så tror jag det syns på det man gör (och då blir det bra) och kan man dessutom sy och sälja en del som jag tycker är roligt så är det ett plus, då får jag sy mer. För sytt hade jag ju gjort i alla fall! Så så länge du kan skapa något av ett tygstycke med din maskin så kan du sy. Ja så är det!

[gullum]

tanken har slagit mig också! Jag älskar att sy men det ska gå snabbt. Detta på grund av att hälsan inte tillåter så mycket mer än jobb och hem. Därför har mina overlocker blivit mina favoriter. Det är dom jag använder mest. Broderimaskinen används inte till så stora projekt utan mest till att brodera namn på barnkläder och filtar, kanske ett motiv också. Syr ihop gör jag helst med den fast jag har en fin vanlig maskin med en massa extra på. Den står mest och samlar damm....

[krtek]

Jag inser att jag mekar mer i syrummet än syr - alltså av egen fri vilja! Härligt at ta fram en gammal försummad maskin och få den i bra skick igen. Den där från 69 som du gjorde dig av med för 14 år sen - den skulle jag gärna haft i mitt syrum nu, maskiner från den tiden brukar går att fixa för mig.

Så jag är nog mer av en "fixa symaskin-människa" än en "symänniska"

[WiKa]

Tja jag vet nog inte riktigt vad jag är för symänniska............

Jag har en massa ideer och tankar om vad jag vill skapa, och jag ska BARA gå igenom vilket broderi som passar för det jag vill sy.

Det är här tiden börjar att ticka..... Huxflux så har det runnit iväg en massa tid, men jag som bara skulle ladda ner ett broderi till USBt.
När jag ska stygnsätta något själv, försvinner tiden ännu snabbare.....

Så när jag äntligen har allt klart, slutar det oftast med att jag får börja sy nästa dag. Inte allt för sällan hittar jag en ny inspiration som jag MÅSTE luska ut hur man kan stygnsätta.....

Så funkar det hos mig, men jag kallar mig nog för en symänniska, för allt emellan varven syr jag ju!

[avslutad141023]

åh skönt att jag inte är ensam med mina funderingar..

ja den maskinen den hade nog hållt dej sysselsatt ett tag framöver. när den ramlade i golvet så svetsade vi ihop hörnet, men den var lika glad ändå hahaha
önskar jag kunde ge dej den, det hade varit ett enormt kul projekt att läsa om, men kanske skulle du kunna skriva o fota ett sådant äventyr tror fler än jag skulle tycka det vore jättekul

[ichigo]

För mig pendlar det ibland syr jag på som utav fan, ibland nördar jag mig in på mekandet och samla symaskiner.

Men det värsta är ju när man har deadsline och symaskinen plötsligt krabbar sig. Men ju längre man mekar så börjar man kunna tyda problemen och lösa dem. Men ibland dyker det upp något man inte kan påverka just då (t.ex. någonting som faktiskt gått sönder) eller man inte förstår på en gång vad det är för något och man måste felsöka. Ibland är det bara ren jävelskap. Som med brodyrmaskinen. Den tycker om att hålla med jävelskap ibland "bara för att", men så är den ju en ny maskin och inte som de gamla gedigna... Den tycker att jag ska sitta framför den och titta på när den broderar. Då går det fint och utan problem. Jävla sällskapsjuk typ.

[avslutad141023]

hahahaha jag skrattar gott åt din sällskaps sjuka rackare min första D1 var precis lika dan, satt jag nära så inte ett felstygn eller strul, rullade jag 10 meter så gick tråden av...

[ichigo]

Precis, tråden brister då.

Jag är döv också så den kan ju ha brustit ganska snart och jag inte hört det och går och tittar till den när jag bedömt den sytt klart för att se den bara gjort 15-20 stygn.....

[avslutad141023]

får jag nyfiket fråga vad det är för maskin?

hahaha min gamla maskin gillade inte att man gick på toa, då trasslade den alltid in sig i solvyn ovanpå hur väl man än limmat dit den. kanske skulle bjudit den på tea så den var snäll.

[ichigo]

Brother innovis 1200.

Den är helt ok annars, det är bara det den är sällskapsjuk ibland. I synnerhet när jag broderar med dålig tråd eller broderar ut en brodering som jag förminskat lite VÄL mycket...

[HeleneB]

Jag ser numera min broderimaskin som ett akvarium... Måste se..

[avslutad141023]

det där känner jag igen.
ibörjan var jag så farsinerad hur maskinen kunde måla upp något underbart så jag var rädd att missa det hela trolleriet, men det händer ännu att jag bara sitter o njuter