En positiv sömnadshistoria

WimsanMari · 2008-10-27, 07:37

Hej alla handarbets"freak"!

Måste får berätta min lilla historia om mig och min symaskin (som numera är tre till antalet ).

Det började 1985 då jag hade fött mitt första barn. Ville ha en vanlig röd tröja till honom till julen. Gick till en affär ( eller närmare bestämt flera affärer ) för att köpa en röd tröja. Fattar ni hur förvånad jag blev när det inte fanns en enda tröja som var röd UTAN TRYCK. Expediten sa bara att det är inte mode nu. Jag blev så arg och besviken att jag köpte tyg och tänkte att det kan väl inte vara så svårt att sy en tröja....
Sonen fick tre tröjor till samma pris som en. Sen den dagen har jag sytt nästan allt i kläder till mina barn ( tre till antalet). Jag började arbeta utanför hemmet och då minskade syendet. Sen kom barn nummer fyra (år 2000). Han var lite jobbig så det blev inte så mycket sytt, förrän nu.....

Ni ska veta att jag lever och andas i syrummet nu TACK VARE ALL INSPIRATION SOM ALLA NI PÅ SYSIDAN HAR GETT MIG. TACK, TACK FÖR DET.
Lider av värk sedan ett år tillbaka och i somras var mitt liv i botten riktigt..
Hamnade av en slump på SYSIDAN och blev medlem och jag har verkligen börjat hitta tillbaka till livet, tack vare er.
Har även fått ett par riktigt fina vänner här...

Hoppas att ni tar åt er av min berättelse och känner er stolta.

Orkade ni läsa hela ???
Jag önskar er alla en riktigt trevlig dag
Många sykramar från Mari

Delfintua · 2008-10-27, 07:45

Jodå, orkade läsa hela solskenshistorian. Tänk att en symaskin och lite tyg kan fylla ett hål i ens vardag

avsl090 · 2008-10-27, 07:45

Marie!

Tack för denna härliga historia, den behövdes verkligen just nu i all turbulens.

Annette

albasmormor · 2008-10-27, 08:08

Hej

Tackar också för den fina historien.

Själv började jag sy riktigt aktivt på 1990-talet, under en period i mitt liv då jag inte kunde sova. Fick min mors gamla symaskin från 1960-talet (fortfarande min älsklingsmaskin) och den har verkligen gått varm.

Ibörjan tyckte jag det var svårt och sy, ringde ofta min syster om råd. Tänk om sysidan funnits då...här får man alltid tips och hjälp

När syskonbarnen ville ha nya kläder så frågade de alltid om det inte blev billigare att sy och jag fick en ny utmaning.

Hinner inte sy lika mycket just nu, men det kommer

goldwing · 2008-10-27, 08:36

Tack Mari för den fina berättelsen, den värmde.

m v h Barbro

symamsell · 2008-10-27, 08:49

Redan som 3-åring var jag fascinerad av symaskinen. Fick sitta i knät på mamma när hon sydde.

Den där nålen som for upp och ner verkade SÅ rolig att jag sträckte fram fingret för att känna på den... TJONG rakt igenom!

Tårar, blod och en chockad mamma!

Så man kan säga att jag blev "insydd" redan som 3-åring...

/Merja

WimsanMari · 2008-10-27, 09:00

Aj, aj. Det var inte kul att bli sydd i fingret, men det avskräckte inte dig i alla fall. Du kanske är mer försiktig nu, eller ???

Jag hade ofta mina barn i knät när de var små och jag ville sy. Min äldste plockade bort "ts-torna", det var nålarna som jag hade nålat ihop med. Han pekade och sade "tst", då var det bara att ta upp honom i knät. När min dotter var liten satt hon gärna bredvid strykbrädan och lekte med alla trådrullarna när jag sydde. Mellangrabben höll sig helst på golvet, men givetvis i syrummet och lekte med bilar.
Alla mina barn är väldigt pyssliga och är inte främmande för att testa på det mesta inom handarbete.
Ha det gott / Mari

monicka · 2008-10-28, 21:04

Jag fick också mitt första barn 1985 och just då hade jag syandet lite på sparlåga (har sytt sen jag var tretton ) men precis som du skriver så fanns det inte en "köpetröja" utan tryck att uppbringa...så det var bara sy om man ville ha enfärgat!

Sen fanns det ett ställe i Stuvsta (söder om Sthlm) som fabrikssålde? barnkläder och de hade utan tryck, men det var nog i slutet av åttitalet...

Börjar man bli gammal? Hihi.../M

Å jag har sytt mej i fingret som "gammal"...Nål och tråd gick rakt genom, jag drog ut tråden ur pekfingret, blev skiträdd men blödde ingenting!

LottaW · 2008-10-29, 06:22

Tack för din historia!

Jag sydde och stickade jättemycket i tonåren och sedan blev det inte så mycket förrän jag skulle gifta mig. Då sydde jag min brudklänning. När jag väntade mitt första barn fick jag en ny och bättre symaskin i present så det första som syddes på den var babylakan och dopklänning. Sedan när sonenskulle fylla 1 år ville jag ha vit skjorta och letade överallt. Det fanns inte att köpa- alltså blev det till att sy och sedan rullade det bara på och det mesta i klädväg syddes till honom. Sedan fick jag 2 tvillingflickor så då blev det att sy till dom. Jag jobbar heltid sonen är 8 och flickorna 4 och syhörnan är min "laddningsstation". När sonen nyss fyllde 8 så önskade han ett par röda byxor av mig i present. De finns bland mina bilder. Vilken glädje det är när barnen ber en att sy deras kläder!

lillalvan · 2008-10-29, 07:04

Hej alla glada syvänner. Kul att läsa lite om er historia. Själv började jag sy mina kläder när jag var 12 år. Min mamma sydde, så då ville jag också. Sedan var jag fast. Fick mitt första barn 1975. Samtidigt fick jag min första Husqvarna av min mamma. Oj vad jag sydde kläder till honom. Kul var det. När barnen blev lite större och jag var tvungen ut i arbetslivet blev det inte så mycket syénde. Träffade min man 1995. hans dotter hade Barbie-dockor. men inga kläder. Så då kom maskinen fram. Sydde många kläder till hennes docka. Barnbarn på gång. Då kom jag igång riktigt igen. Så himla roligt att sy barnkläder igen. Idag finns ju så mycket fint att göra. Fick även tillbaka intresset att sy till mig själv. Nu går maskinerna varma. Många som vill ha barnkläder. Men för att det inte skall bli enformigt har jag också börjat brodera med pärlor. Det är ju bara så enormt roligt.Visst, mycket jobb. men avkopplande.
Symaskinen inspirerar mig att hitta nya modeller som ingen annan har. Det är roligt. Mitt barnbarn som nu är snart 4 år, har förstått att han får kläder som ingen annan har. " Bara min" säger han på dagis. Det ger en mer skaparglädje må ni tro.
Så jag fortsätter att sy. Hälsning Jenny

Safia · 2008-10-29, 10:48

Så trevliga historier

Jag virkar mest och har hållit på med det ganska länge. Det går lite i perioder och ibland virkar jag mer och ibland mindre. Nu har jag även blivit väldigt inspirerad att sy och fått en massa nya idéer sedan jag blev medlem här.

Delfintua · 2008-10-29, 11:10

Vad skoj att få lite bakgrund och historia.

Själv började jag sticka vid 4 års ålder. Låter kanske konstigt att börja så tidigt. Men jag minns att jag fick tändstickor som verktyg (vanliga stickor var för vassa) och mamma och jag satt i köket vid vedspisen och stickade. Kan knappt fatta själv att jag stickade redan då. Inget avancerat bara rakt upp och maskor tappade jag men stickade gjorde jag

Gidget · 2008-10-29, 12:49

Vad roligt att läsa alla historier om vår hobby. För mig var det tvärtom. Min mamma var sömmerska och när jag var barn så var det inte så roligt med syslöjd heller. Man fick inte sy något roligt och allt var så petigt, tråckla och kasta för hand m.m. Hemma var det lika petigt och noga för man måste ju lära sig från grunden på rätt sätt. Nu vet jag ju bättre och har haft mycket glädje av petigheten.
När jag väntade mitt första barn arbetade jag med ekonomin på dåvarande HS Josephsson och de sålde tyger till alla boutiqer. Vi som var anställda fick köpa "förra" säsongens tyger till halva inköpspriset så man måste ju bara börja sy. Tänk själv att en klänning som i slutet på 60-talet kunde kosta ca 300 kr i affären kunde vi handla tyget till för ca 10:-/m ni som kan får gärna räkna om det till dagens kronvärde.
Jag blev hemmafru och dagmamma och sydde massor med barnkläder, senare började mina tjejer dansa och då blev det danskläder till både dem och deras kamrater/konkurrenter.
Jag hade en faster som hade svårt att hitta kläder som passade så jag började sy lite till henne och som betalning köpte hon min trogna symaskin, en singer som jag fortfarande använder.
När mina döttrar blivit tonåringar började jag arbeta mer än heltid och sömnaden fick vila mer eller mindre. Sedan 2001 är jag hemma igen på heltid och syr nästan på heltid. Det är min terapi och hobby, mina symaskiner som numera är 4 st, är mina arbetskamrater.
Jag hittade sysidan av en slump för drygt 3 år sedan och har genom den lärt mig mycket, fått många vänner och mycket inspiration och idéer. Ni har gett mig lite mer råg i ryggen och jag vågar testa och göra mer och om jag blir osäker på något inom sömnad så vet jag att man alltid kan fråga här och oftast får svar.
Jag tycker också det är roligt att det är en sådan spridning i åldrarna här, det gör att man hänger med lite mer till barnbarnens glädje.
Det enda negativa jag kan komma på när det gäller sysidan är att man ofta blir smittad av någon virus, t.ex. att sy väskor och swappa.
Nu skriker mina arbetskamrater på mig och vill att jag börja arbeta igen. Ha en bra dag så ses vi kanske på fikarasten igen.

2008-10-27, 07:37	#1
WimsanMari Medlem sedan: apr 2008 Inlägg: 68	En positiv sömnadshistoria Hej alla handarbets"freak"! Måste får berätta min lilla historia om mig och min symaskin (som numera är tre till antalet ). Det började 1985 då jag hade fött mitt första barn. Ville ha en vanlig röd tröja till honom till julen. Gick till en affär ( eller närmare bestämt flera affärer ) för att köpa en röd tröja. Fattar ni hur förvånad jag blev när det inte fanns en enda tröja som var röd UTAN TRYCK. Expediten sa bara att det är inte mode nu. Jag blev så arg och besviken att jag köpte tyg och tänkte att det kan väl inte vara så svårt att sy en tröja.... Sonen fick tre tröjor till samma pris som en. Sen den dagen har jag sytt nästan allt i kläder till mina barn ( tre till antalet). Jag började arbeta utanför hemmet och då minskade syendet. Sen kom barn nummer fyra (år 2000). Han var lite jobbig så det blev inte så mycket sytt, förrän nu..... Ni ska veta att jag lever och andas i syrummet nu TACK VARE ALL INSPIRATION SOM ALLA NI PÅ SYSIDAN HAR GETT MIG. TACK, TACK FÖR DET. Lider av värk sedan ett år tillbaka och i somras var mitt liv i botten riktigt.. Hamnade av en slump på SYSIDAN och blev medlem och jag har verkligen börjat hitta tillbaka till livet, tack vare er. Har även fått ett par riktigt fina vänner här... Hoppas att ni tar åt er av min berättelse och känner er stolta. Orkade ni läsa hela ??? Jag önskar er alla en riktigt trevlig dag Många sykramar från Mari

2008-10-27, 07:45	#2
Delfintua Medlem sedan: feb 2006 Inlägg: 3 987	Jodå, orkade läsa hela solskenshistorian. Tänk att en symaskin och lite tyg kan fylla ett hål i ens vardag

2008-10-27, 07:45	#3
avsl090 Medlem sedan: jan 2007 Inlägg: 901	Marie! Tack för denna härliga historia, den behövdes verkligen just nu i all turbulens. Annette

2008-10-27, 08:08	#4
albasmormor Medlem sedan: apr 2008 Inlägg: 314	Hej Tackar också för den fina historien. Själv började jag sy riktigt aktivt på 1990-talet, under en period i mitt liv då jag inte kunde sova. Fick min mors gamla symaskin från 1960-talet (fortfarande min älsklingsmaskin) och den har verkligen gått varm. Ibörjan tyckte jag det var svårt och sy, ringde ofta min syster om råd. Tänk om sysidan funnits då...här får man alltid tips och hjälp När syskonbarnen ville ha nya kläder så frågade de alltid om det inte blev billigare att sy och jag fick en ny utmaning. Hinner inte sy lika mycket just nu, men det kommer

2008-10-27, 08:36	#5
goldwing Medlem sedan: dec 2004 Inlägg: 106	Tack Mari för den fina berättelsen, den värmde. m v h Barbro

2008-10-27, 08:49	#6
symamsell Medlem sedan: mar 2004 Inlägg: 286	Redan som 3-åring var jag fascinerad av symaskinen. Fick sitta i knät på mamma när hon sydde. Den där nålen som for upp och ner verkade SÅ rolig att jag sträckte fram fingret för att känna på den... TJONG rakt igenom! Tårar, blod och en chockad mamma! Så man kan säga att jag blev "insydd" redan som 3-åring... /Merja

2008-10-27, 09:00	#7
WimsanMari Medlem sedan: apr 2008 Inlägg: 68	Aj, aj. Det var inte kul att bli sydd i fingret, men det avskräckte inte dig i alla fall. Du kanske är mer försiktig nu, eller ??? Jag hade ofta mina barn i knät när de var små och jag ville sy. Min äldste plockade bort "ts-torna", det var nålarna som jag hade nålat ihop med. Han pekade och sade "tst", då var det bara att ta upp honom i knät. När min dotter var liten satt hon gärna bredvid strykbrädan och lekte med alla trådrullarna när jag sydde. Mellangrabben höll sig helst på golvet, men givetvis i syrummet och lekte med bilar. Alla mina barn är väldigt pyssliga och är inte främmande för att testa på det mesta inom handarbete. Ha det gott / Mari

2008-10-28, 21:04	#8
monicka Medlem sedan: nov 2007 Inlägg: 335	Jag fick också mitt första barn 1985 och just då hade jag syandet lite på sparlåga (har sytt sen jag var tretton ) men precis som du skriver så fanns det inte en "köpetröja" utan tryck att uppbringa...så det var bara sy om man ville ha enfärgat! Sen fanns det ett ställe i Stuvsta (söder om Sthlm) som fabrikssålde? barnkläder och de hade utan tryck, men det var nog i slutet av åttitalet... Börjar man bli gammal? Hihi.../M Å jag har sytt mej i fingret som "gammal"...Nål och tråd gick rakt genom, jag drog ut tråden ur pekfingret, blev skiträdd men blödde ingenting!

2008-10-29, 06:22	#9
LottaW Medlem sedan: maj 2006 Inlägg: 33	Tack för din historia! Jag sydde och stickade jättemycket i tonåren och sedan blev det inte så mycket förrän jag skulle gifta mig. Då sydde jag min brudklänning. När jag väntade mitt första barn fick jag en ny och bättre symaskin i present så det första som syddes på den var babylakan och dopklänning. Sedan när sonenskulle fylla 1 år ville jag ha vit skjorta och letade överallt. Det fanns inte att köpa- alltså blev det till att sy och sedan rullade det bara på och det mesta i klädväg syddes till honom. Sedan fick jag 2 tvillingflickor så då blev det att sy till dom. Jag jobbar heltid sonen är 8 och flickorna 4 och syhörnan är min "laddningsstation". När sonen nyss fyllde 8 så önskade han ett par röda byxor av mig i present. De finns bland mina bilder. Vilken glädje det är när barnen ber en att sy deras kläder!

2008-10-29, 07:04	#10
lillalvan Medlem sedan: okt 2005 Inlägg: 74	Hej alla glada syvänner. Kul att läsa lite om er historia. Själv började jag sy mina kläder när jag var 12 år. Min mamma sydde, så då ville jag också. Sedan var jag fast. Fick mitt första barn 1975. Samtidigt fick jag min första Husqvarna av min mamma. Oj vad jag sydde kläder till honom. Kul var det. När barnen blev lite större och jag var tvungen ut i arbetslivet blev det inte så mycket syénde. Träffade min man 1995. hans dotter hade Barbie-dockor. men inga kläder. Så då kom maskinen fram. Sydde många kläder till hennes docka. Barnbarn på gång. Då kom jag igång riktigt igen. Så himla roligt att sy barnkläder igen. Idag finns ju så mycket fint att göra. Fick även tillbaka intresset att sy till mig själv. Nu går maskinerna varma. Många som vill ha barnkläder. Men för att det inte skall bli enformigt har jag också börjat brodera med pärlor. Det är ju bara så enormt roligt.Visst, mycket jobb. men avkopplande. Symaskinen inspirerar mig att hitta nya modeller som ingen annan har. Det är roligt. Mitt barnbarn som nu är snart 4 år, har förstått att han får kläder som ingen annan har. " Bara min" säger han på dagis. Det ger en mer skaparglädje må ni tro. Så jag fortsätter att sy. Hälsning Jenny

2008-10-29, 10:48	#11
Safia Medlem sedan: jul 2008 Inlägg: 109	Så trevliga historier Jag virkar mest och har hållit på med det ganska länge. Det går lite i perioder och ibland virkar jag mer och ibland mindre. Nu har jag även blivit väldigt inspirerad att sy och fått en massa nya idéer sedan jag blev medlem här.

2008-10-29, 11:10	#12
Delfintua Medlem sedan: feb 2006 Inlägg: 3 987	Vad skoj att få lite bakgrund och historia. Själv började jag sticka vid 4 års ålder. Låter kanske konstigt att börja så tidigt. Men jag minns att jag fick tändstickor som verktyg (vanliga stickor var för vassa) och mamma och jag satt i köket vid vedspisen och stickade. Kan knappt fatta själv att jag stickade redan då. Inget avancerat bara rakt upp och maskor tappade jag men stickade gjorde jag

2008-10-29, 12:49	#13
Gidget Medlem sedan: jul 2005 Inlägg: 718	Vad roligt att läsa alla historier om vår hobby. För mig var det tvärtom. Min mamma var sömmerska och när jag var barn så var det inte så roligt med syslöjd heller. Man fick inte sy något roligt och allt var så petigt, tråckla och kasta för hand m.m. Hemma var det lika petigt och noga för man måste ju lära sig från grunden på rätt sätt. Nu vet jag ju bättre och har haft mycket glädje av petigheten. När jag väntade mitt första barn arbetade jag med ekonomin på dåvarande HS Josephsson och de sålde tyger till alla boutiqer. Vi som var anställda fick köpa "förra" säsongens tyger till halva inköpspriset så man måste ju bara börja sy. Tänk själv att en klänning som i slutet på 60-talet kunde kosta ca 300 kr i affären kunde vi handla tyget till för ca 10:-/m ni som kan får gärna räkna om det till dagens kronvärde. Jag blev hemmafru och dagmamma och sydde massor med barnkläder, senare började mina tjejer dansa och då blev det danskläder till både dem och deras kamrater/konkurrenter. Jag hade en faster som hade svårt att hitta kläder som passade så jag började sy lite till henne och som betalning köpte hon min trogna symaskin, en singer som jag fortfarande använder. När mina döttrar blivit tonåringar började jag arbeta mer än heltid och sömnaden fick vila mer eller mindre. Sedan 2001 är jag hemma igen på heltid och syr nästan på heltid. Det är min terapi och hobby, mina symaskiner som numera är 4 st, är mina arbetskamrater. Jag hittade sysidan av en slump för drygt 3 år sedan och har genom den lärt mig mycket, fått många vänner och mycket inspiration och idéer. Ni har gett mig lite mer råg i ryggen och jag vågar testa och göra mer och om jag blir osäker på något inom sömnad så vet jag att man alltid kan fråga här och oftast får svar. Jag tycker också det är roligt att det är en sådan spridning i åldrarna här, det gör att man hänger med lite mer till barnbarnens glädje. Det enda negativa jag kan komma på när det gäller sysidan är att man ofta blir smittad av någon virus, t.ex. att sy väskor och swappa. Nu skriker mina arbetskamrater på mig och vill att jag börja arbeta igen. Ha en bra dag så ses vi kanske på fikarasten igen.