Dagens samhälle

[Alvan]

Varför ska man jämt betygsättas, delas in i fack och anpassas för att passa i de fack som finns. Varför kan man inte få vara som man är utan att en massa människor ska ha en massa åsikter om en.

Varför måste man alltid vara så himla stresstålig. Vore det inte bättre om personer/företag kunde inse att det vore bättre att slå ner på tempot, anställa fler om det nu är hög belastning. När ska samhället inse att tempot och kraven är för höga?

Varför är det negativt att vara en person "som tar plats", varför "är det bra att lära sig hantera stressiga situationer"?

Jag vill vara den jag är och jag vill inte ha det stressigt.

[AnkiH]

Jag håller fullkomligt med dig!!
Mitt motto i livet har alltid varit: "Tyck om mig som jag är, eller låt bli att tyck om mig!"

[KattQarina]

Ja du, jag har samma funderingar som du! Jag tröstar mig ofta med ett ordspråk som jag fick av min bror (som dog 1993);
Det krävs mod att vara den man är och inte tappa modet för att man är den man är!

[Alvan]

Vilka bra ordspråk! Stämmer verkligen, just nu höll jag på att tappa modet men jag hittar det nog igen. Jag brukar hitta det, framför att genom att få bubbla ur mig, tack för att jag får bubbla o O 0 o o

[avslutad141023]

förstår dej C

vårt yttre ska bedömmas, vår prestation, oftast får man höra det man inte e bra på. vilket är urusel personal politik

ställ dej framför spegeln och rada upp allt du gör himla bra, klappa dej själv på axeln o säg jag har en man som älskar mej, barn som skulle förlora sin värld utan mej, vem annars åsikt är viktig!

kram på dej

[Alvan]

Jo jag är konsult och det är väl en del av orsken till jag skrev detta men inte hela.

Men visst det är tufft att vara konsult, man kastas in på arbetsplatser och ska snabbt ta in massa upgifter. Sedan förväntas man klara av ett uppdrag lika bra som den som jobbat på stället och med samma uppgifter i flera år

Men inlägget är också en reflektion i allmänhet. Många är ju medvetna om problemet men så få orkar/vill/kan/har tid att ta itu med problemet med stressen. Man jäktar fram och tillbaka till jobb, man ska hinna med barnens aktiviteter, man ska träna, planera bra och nyttig mat som går snabbt att laga, städa, handla och dessutom ha tid för sig själv och sin familj.

....

Har nu suttit och funderat länge på vad jag skulle skriva mer, någon slags "lösning" på problemet. Men det är så komplext så jag orkar inte just nu.

....

Att sedan få höra "att man tar mycket plats" är inte så kul. I min bekantskapskrets så uppskattas jag (som tur är, tack och lov för bra vänner) för att jag pratar, är glad, kommer med ideer och är engagerad. Men nu får man höra detta och det ifrågasätter ju mig som person. Jag hade kunnat accepterat det om det varit så att det hade påverkat hur jag skött mitt jobb, men det var inte där skon klämde.

Får väl försöka låta bli att engagera mig för mycket i saker och ting...Det är ju också en sak som ibland bidrar till stressen, jag får för många järn i elden när jag alltid dras med i saker.

[Fleece_Ronja]

Rekomenderar en bok om liknande livsfrågor och personlig utveckling som jag upplever gett mig många nya och intressanta insikter.

Boken heter VM-resan - Livet med mening
Coaching Bengt Wiström och Lotta Jonsson.
Är på 210 sidor, om det nu är vettig info.

Stå på er och lev som ni vill som ni är för att ni mår bäst så

[Alvan]

Tack för ert engagemang!

För några år sedan så hade jag bara ångat på men numera har jag lärt mig att avstå från vissa saker, t ex städning. Jag har som tur är en ovanligt jämnställd man och vi gör ungefär lika mycket hemma. Även barnen hjälper till, om än med rätt mycket tjafs för tillfället.

Tycker ändå jag har hittat en hygglig balans i livet just nu. Det är som ett tåg. Förut gick mitt tåg för fort och kördes på dålig kol så det gick åt massor av kol för att hålla ångan uppe. Och även om det gick fort så var det ingen begaglig resa. Jag har lär mig köra tåget bättre och jag har hittat bättre leverantörer av kol nu. Men ibland så kommer det in partier av dålig kol från en ny leverantör. Det kan ta tid att upptäcka och ibland spårar tåget ur. Jag måste då få göra mig av med den dåliga kolen byta leverantör och det tar ett tag och det sker genom att prata med andra som också kör tåg. Man får tips och råd och tillslut så tuffar tåget på igen med nya tag i ett behagligare tempo. Denna gång var lasten med dåligt kol inte så stor men ändock nog så irriterande.

Tack för att ni finns där så man kan få hjälp att bli av med kolen!

Ska kolla in boken också!

[Lillith]

Det var en ganska bra jämförelse med tåget och kolen.
Tror dom flesta kan känna igen sig i det där.

[alexandrabrinck]

Alltså, jag blir så trött och besviken på alla knäppa människor det finns här i världen. Jag kan bara hoppas att du, Cecilia, är stark nog i dig själv att ignorera sådana idioter, även om det såklart aldrig är lätt.

Och det här om att "ta plats"... Att vara en människa som tar stor plats tycker jag borde vara en positiv sak! I mina öron låter det som en person med självförtroende och insikt som vågar finnas till. Hur kan det vara fel att ta plats? Ska vi sträva efter att bli osynliga små saker som nästan inte finns? Är det idealet?

Som sagt, jag blir trött. Och arg.

Alexandra, som strävar efter att ta så j-la stor plats i livet som möjligt.

[Alvan]

Tack Alexandra, du kan verkligen klä tankar med ord. Jag ignorerar allt vad jag kan, men det är svårt. Jag blev mest arg över utalandet och att det dessutom sägs bakom ryggen och inte direkt till mig.

Som tur är så har jag vänner som också "tar plats" och där kan jag vara mig själv, och vi har kul ihop.

[avslutad141023]

om du e för duktig C ??

jag har märk att oftast är de de som är duktiga på ett genuint sätt som folk ofta bakom ryggen tycker tar plats, i sådant fall är det ett tvärtom beröm eller hur.

jag brukade oxå beskyllas för detta, på en hundkurs jag gick tog kursledaren mej åt sidan o bad mej vara tyst, det hette att jag tog så mycket plats att ingen annan kom till sin rätt.

sanningen var nog snarare att jag inte bara köpte "gör så här" utan ville ha en analys, och vad skulle kunna gå fel om man gör så här, men värst av allt var att jag vågade ifrågasätta varför hennes hund inte kunde det hon lärde ut.

Jag insåg snabbt att när någon skyller på sådant handlar det ofta om egna tillkortakommanden.

Du e ju en ståtlig kvinna så använd den ( och värna den innre kvinnan) skämta bort det o säg japp jag har stora skor vill du prova att fylla dem.

Du är den du är för att du är den du är och därför är du omtyckt o älskad av de dina.
Dortsätt för att förlora sina nära för att göra de ytliga glada är ingen bra ide!

Kram