De turnyrer jag har sytt (finns i mitt album här på Sysidan) har jag gjort väldigt enkla. Där är själva "bakdelen" bestående av en enda bit tyg (dock dubbel, så att det går att sy kanaler) med stålfjädrar i. Inga konstigheter, inga onödiga sömmar.
För att skapa själva formen av en halvcirkel i bak så har jag på den ena turnyren följt en bild ur Harper's Bazar från 1881-1882, nämligen den här:
http://upload.wikimedia.org/wikipedi...bustle1881.gif
På den andra turnyren (den svarta i mitt album) så struntade jag i att ha ställbar vidd och sydde istället fast ett stycke tyg rakt över. 40 cm i toppen, 50 cm i basen. Tygstycket är bara 35 cm "högt" och sitter en liten bit nedanför midjan. Det ligger dikt an mot stussen när man har turnyren på sig och det hjälper till ytterligare för att hålla formen på turnyren konstant.
Ett stadigt material i hela turnyren är att föredra, eftersom turnyrkjolar är väldigt "tygrika" och därför rätt tunga ibland. Är turnyren sydd i för vekt tyg så kan den tappa formen när kjolarna kommer på.
Angående att din överkjol är slät och du är rädd att turnyrens veck ska synas igenom... På 1800-talet var det inte ovanligt med upp till 7 kjolar, varav flera bars just för att dölja veck och annat från plaggen under. En "regel" från renässansen lyder att man ska ha så många underkjolar att ingenting av krinolinen syns igenom. Det ligger nåt i det! Så kanske bör du satsa på en eller ett par underkjolar också? Syr du en kjol i lite grövre bomull, linne eller tunnt ylle så borde den "absorbera" en hel del av veck och annat på turnyren. Då kan det räcka med en underkjol.