|
Jag hör också till skaran människor vars handarbetsintresse är ett smärre mirakel med tanke på läget under grundskoletiden. Jag avskydde handarbete, som ämnet heter här i Finland. Det var tråkigt, invecklat, och vi gjorde alltid saker man egentligen inte ville ha. Sy på maskin var så svårt och invecklat att jag nästan blev rädd för det, och mitt stickande tog evigheter.
Jag tror att det viktigaste är att man har en lärare som är hyfsat inspirerande, som lyckas väcka ett intresse för att skapa, som visar på nyttan och möjligheterna.
Även om jag fick lära mig sticka i fyran-femman är det inte direkt en kunskap som jag har haft nytta av, eftersom jag har fått göra om proceduren för några år sedan när stickintresset vaknade. Då gick det märkligt nog mycket lättare att lära sig, eftersom jag faktiskt ville, och eftersom jag visste vad jag skulle med kunskapen till.
De tekniska färdigheterna kan man alltid tillägna sig senare, det finns kurser, kunniga bekanta, böcker o.s.v. Däremot är det lite fatalt om grundskolans undervisning gör att man för åratal framöver blir avskräckt från allt vad handarbete heter.
|