Jaha ja, nu letar jag efter ett inlägg från någon här på forumet som hade/har en väldigt klok devis. Det var något i stil med att man inte har misslyckats med ett syprojekt förrän det är helt slutfört. Alla avbrott innan slutförandet räknas inte som ett misslyckande, eller hur var det?
Någon som känner igen tankegången och kan påminna mig?
Upprinnelsen till det hela är ett mönster i senaste numret av Burdatidningen (nr 6/2005) där modellen finns på framsidan av tidningen, tunika 120A.
Jag tyckte inte att beskrivningen var helt lätt att följa men jag tror ändå att jag åtminstone har gjort rätt. Jag lade ned mycket tid och pillande på kantremsorna och var riktigt nöjd med hur de blev.
När jag sedan frågade min bättre hälft vad han tyckte om mitt alster så såg han rätt plågad ut och tillslut erkände han att han tänkte på ett sådant där överdrag man får hos tandläkaren för att inte bli alldeles neddreglad!
Jag uppskattar hans ärlighet och visst har han rätt. Ärmarna känns jättemysko med den där lilla "påsen" - ska den föra tankarna till något asiatiskt plagg månne?
Nåja, som tur är så köpte jag billigt tyg på IKEA för att testa i men det är ändå tungt och trist att det blir sååå fel när man ändå lagt ned så mycket tid.
Så, ett tips, ni som ändå vill sy modellen, håll er borta från tandläkargröna nyanser....
