|
Hejsan,
här är vi 3 st som gillar gamla symaskiner och tycker att det är skönheter och trogna arbetshästar.
Jag tänkte egentligen inte fortsätta skriva ang. det här ämnet eftersom det är en tolkningsfråga av ett ord och då kan det ju bli en evighetsfråga, som ingen blir glad åt…. men så kunde jag inte låta bli.
Men jag tänkte i alla fall tala om, att med de allra flesta symaskiner som har enbart raksöm går det att brodera. Antingen sänker man matartänderna eller så täcker man över dem med ett tillbehör som ofta kallas täckplåt. Tyget förs sedan av den som syr i olika formationer. Är man duktig kan man få till ett broderi. Det krävs lite skicklighet efterkom man också bör ha en "konstnärlig ådra". Maskinen i sig åstadkommer endast raksöm i olika hastighet så den som syr får själv avgöra hur fort tyget ska röras under nålen. Maskinen syr inget annat än raka stygn, som inte på något sätt liknar ett broderi. Det är den som syr och för tyget under nålen i olika riktningar och hastighet som åstadkommer ett broderi.
Jag vet hur man gör och brukar göra det ofta, med mer eller mindre lyckade resultat. :-)
Min Elna no.1 har en täckplåt, min Singer Featherweight 221 har också en täckplåt och på min Featherweight 222 sänker jag matartänderna.. Dessa 3 maskiner är endast raksöms-maskiner. Min Pfaff 360 från 1960 sänker jag matartänderna på och kan enl. min tolkning kallas broderimaskin. Den klarar att själv föra nålen så att det bildas dekorsömmar och har massor av olika sömmar att välja på.
Jag älskar mina skönheter till maskiner och fascineras dagligen vilka trogna slitvargar jag äger. Kan bara säga grattis till alla som inser att det är en guldgruva att äga en rustik maskin från tiden före plaståldern.
Men för den skull så ska man inte ska förkasta moderna symaskiner... jag äger sådana också. Dessa kompletterar mina slitvargar.
|