Min teori som positiv till lolita-kulturen är att det handlar om att man vill se hjälplös ut på det sätt att man vill ha någon som tar hand om en. Det är väl också en bieffekt av de kärleksmangor/animes jag har tagit mig igenom, och japansk kärlek framställs mycket som att man tar hand om varandra. Klassiskt i anime var att flickorna drömde om att kunna bli duktiga fruar så de kunde ta hand om sina män, och männen ville ha ett bra jobb så de kan försörja sina familjer, t ex.
Sedan är det en väldigt sorglig bieffekt att pedofilin ska lägga smolk i mjölken, men lolitakulturen går inte ut på att göra pedofiler glada. Det får man hålla i åtanke. Men är vi så bättre själva? Jag är ofta ute på sidor där någon fick för sig att det bara är herrar som surfar, och reklamen består av kvinnor som fläker ut sig, en gång var det till och med en porrfilmssekvens, och den här sidan var INTE en porrsida. Lolitas är åtminstone påklädda.
EMO står för emotional och kommer ursprungligen från en musikstil men blev senare ett mode förknippat med musiken. Fördomsbilden är en anorexismal tjej eller kille som lyssnar på rock, sminkar sig svart i mönster runt ögonen och har en väldigt pessimistisk livssyn. De skär sig ofta påstår fördomarna. Sedan har vi min emokompis som är normalt byggd, sminkar sig svart, lyssnar på rock och är väldigt optimistisk av sig och inte skär sig.
Klassisk emostil:
http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Emo_fashion_kid.png