Javisst, så är det, vi reagerar alltid utifrån oss själva och våra instinkter/erfarenheter. Det är viktigt att förstå, för på det viset lär vi känna oss själva och har då möjlighet att läka våra gamla sår.
Angående Lolita-kulturen/fenomenet eller vad jag ska välja att kalla det, så fattar jag nog egentligen ingenting
men redan "dom gamla grekerna" uttryckte sin oro för det uppväxande släktet, för flera tusen år sedan...
Min tro är ändå att det är någon mening i allt som är, oavsett om man uppfattar det som positivt eller negativt eftersom varje sak har sin egen motsats.
Min egen rädsla för övergrepp på speciellt barn aktualiserades i detta, realistiskt eller inte, men hade jag inte haft den rädslan så hade jag inte reagerat som jag gjorde. Alltså, allt är en mening med!
PS: Egentligen finns varken rätt eller fel, allt bara är som det är, utifrån en mening som vi ofta har svårt att förstå.