|
Fast, det att det är fattiga asiater som sitter och syr, det förklarar ju inte hälften. Det är andra saker som måste poängteras:
1. Plaggen sys i mindre upplaga, vilket ger ett mer speciellt plagg men också högre omkostnader per plagg. I många fall är plagget sytt just för en speciell persons mått, vilket gör att det bara finns 1 plagg, istället för det antal 10 000 H&M gör. Den kostnad som HM har för att arbeta ut mönster, prov, sömnadsrutiner, m.m. fördelas på alla dessa, mot att läggas på ett plagg.
2. Material köps in i mycket mindre mängder av varje slag. Det gör att varje meter tyg blir dyrare och samma sak gäller varje dragkedja.
Sedan får man tyvärr inte glömma att många, hobbysömmerskor framför allt, missar att försöka vara kostnadseffektiva när det gäller hur plagg ska konstrueras, vilka tyger man köper in, varifrån man köper in, vilka sömnadsdetaljer som man bör ta bort och lägga till osv. Jag vet ett exempel med en kvinna som sydde något barnplagg med knappar och sålde. När hon från början använde knappar som kostade 10 kronor styck och använde 5 stycken till varje plagg, redan då försvann biten med att vara kostnadseffektiv. Eller någon som sydde mantlar och hade en tygkostnad på 300 kronor metern, för att h*n tyckte att kvaliteten var bättre, samtidigt som de han sålde till inte brydde sig särskilt mycket om det istället hade varit tyget för 100 kronor metern.
Ska man sy för att sälja och maximera vinsten är det mycket mer än bara att göra ett snyggt plagg som räknas. Tyvärr. :/
|