|
I höstas var vi med jobbet på en ”stå upp”-föreläsning med Lasse Eriksson. ”Alla är olika utom jag” eller nåt i den stilen hette den. Man skulle bli bättre på att acceptera varandras olikheter och samarbeta bättre, trivas mer, och sånt där.
Hur som helst, bäst gillade jag berättelsen om hans mormor/farmor som, i små burkar och lådor med etiketter på, sparade på allt som var användbart. På en burk stod det dessutom ”snörstumpar för korta för att användas”…
Jag är Lasse Erikssons mormor.
|