[xyzavslutat]

... ser jag som detsamma som självförvållat, som denna tråd började med.

Jag tror att vi använder oss av tankens kraft hela tiden fast vi för det mesta inte tänker på det ens.

Allt som vi tänker på tenderar att bli verklighet. Ju mer vi tänker på något desto större är möjligheten att det blir så.

Ofta tänker vi kanske på negativa saker, på det viset att vi t.ex. är rädda för hur framtiden ska bli, rädda för olyckor av olika slag, rädda för att bli sjuka m.m.m.m.

Jag tror på fullaste allvar att allt vi kan tänka kan också bli veklighet.

Då kan man undra varför vi tänker på tråkiga saker egentligen, för det gör vi nog allihopa, till och från i alla fall.

Vi är rädda för vår ekonomi t.ex. att inte pengarna ska räcka till allt vi vill göra och köpa osv. Vi är rädda för att vår kärleks-relation ska ta slut kanske eller vi är rädda för att det ska hända barnen något. Det finns nog tusentals olika saker vi är rädda för och som våra tankar alltför ofta sysslar med.

Om det nu är sant att det vi tänker på tenderar att bli verklighet så borde vi ju tänka trevliga saker bara och ingenting annat. Visst, det är svårt att förändra våra tankar, vi har säkert tänkt liknande tankar i massor av år. Det är svårt att ändra gamla vanor.

Men, som sagts tidigare i denna tråd, "övning ger färdighet". Som att lära sig cykla eller simma eller vad som helst. Det krävs mer eller mindre övning för att klara nya saker, men allteftersom så går det lättare och lättare ändå. Dessutom blir man gladare, särskilt när man börjar upptäcka att det fungerar.

Helt plötsligt en dag kommer man på att man skapar själv sitt eget liv och allt som det innehåller, både bra och dåligt. Den dagen börjar man tänka mer och mer medvetet för att bara skapa sådant som man verkligen vill ha.