Det är en scenklänning som ska sitta på en jazzmusiker... så hon e ju inte stilla direkt om man säger så.
jag följde min lilla plan och tro det eller ej... det blev ett trovärdigt resultat. Tyget faller som det ska även när hon sparkar så slitsen far åt sidorna...
Inte helt grannt med fodret men jag la några små små veck längst bak. fodret passar ju inte riktigt i omkrets längre..
det kinkiga var ju att få tygerna att inte dra i varandra...
men som sagt så syns det bara när man kollar in under hennes kjol
jag känner mig nöjd trots att det inte blev som jag skulle velat
Hon blev överlyckig och det är ju det som är huvudsaken...the show can go on!
