|
På mitt förra jobb fick vi ofta en massa överblivna baugetter från företaget brevid. Dom brukade min förra chef ta med och dela ut bland dom hemlösa vid stationen.För många av dom var det dagens första mål.Både jag och min man brukar hjälpa hemlösa när vi kan.När jag jobbade i Malmö och väntade vid värnhem hände det att jag dela med mig av ciggen ibland. Jag fick bra kontakt med dom. kände många av dom vid namn. Dom kom aldrig själv och trängde sig på utan lät mig ta första steget. Ofta tog jag en kopp kaffe där, men om jag inte hade hunnit dricka det när bussen kom, så lämnade jag över den till en av dom som jag brukar prata med, i stället för att kasta ut det. Han var rörd till tårar den första gången, då han förklarade att det var hans första kopp kaffe på en hel vecka. Dessutom värmde det gott då det var mitt i vintern. Jag har lätt för att sätta mig in i både hur det är att vara röksugen och att frysa, därför kändes det självklart för mig att ge det till dom.
Vet att det är oerhört lätt att hamna i deras situation. Mitt förra jobb konkursdrabbades och ägaren gav mig bara fickpengar, men hävdade att jag hade fått full lön. Socialen vägrade tro att jag inte hade fått pengar så dom vägrade hjälpa mig ekonomiskt. Jag fick brev från kronofogden att jag hade tre veckor på mig att lämna lägenheten.Jag träffade min man i samma veva. När han fick reda på dilemmat så sa han åt mig att flytta sakerna till honom. Han räddade mig ifrån att bli hemlös i sista stund. boken som min man skrev skulle också bli en hjälp för hemlösa. Det skulle gå en summa per bok. Skulle också ha tryckts en uppföljare. Tyvärr har det inte funnits något större intresse för första boken. Det är bara tre personer som köpt den så han har gett upp tanken.
|