jaha nu är man maskinlös
 

För ett tag sedan sålde jag min Janome 350e.... den fick ett gott hem! Men tusan vad man saknar den! Det är ju helt plötsligt en hel massa man vill göra. Man ser något och så vill man brodera dit någonting... men.. Janne står inte på sin plats.

Jag tyckte ju att maskinen inte användes tillräckligt mycket. Att jag inte hade orken eller möjligheten att hantera maskinen. Eftersom jag inte kan klara lite mer avancerade saker så, ja så beslöt jag att sälja den.:(

och vet ni vad? ett par veckor efter det att jag sålt maskinen får jag en förfrågan från ett företag i England som är intresserade av en liten grej som jag syr. De vill ha dem med broderad logga på... och det är något som jag sagt åt dem att de kan få om de vill... det var i våras det.. ahahhahahah
så här sitter jag då... jaha... det är både kul att någon vill ha in min grej i sitt sortiment... samtidigt så är det ju läskigt! tänk om det blir så att de vill ha den och med brodyr på?:eek:

men men nu var det inte det jag skulle skriva om utan att sakna en maskin som mest stått stilla under sin vistelse här hos mig. Hur kan jag sakna den så? Det här känns ju som om man inte är riktigt som man ska. Fast jag blev väl som jag blev kan jag tänka:rolleyes:

vi gjorde lite kul för pengarna... och lite tråkigt med för den delen.

Haha! Och jag har två, och en tredje på ingång. Köpte en billig och inte speciell vass Huskystar när vi lyckats "fly" från Ryssland 1995. Efter ett par korsettuppdrag stod jag med pengar till en Janome jeansmanskin men köpte en Janome Quilt Companion vilken passar perfekt med alla tillbehör för korsettsömnad. Huskyn är nog ganska sliten idag.
Nu har syrran bytt upp sig och har en lyxig Husqvarnamaskin över som jag ska få.
Ska jag ha bruk för den får det bli att regelbundet käka Concerta ... :rolleyes: