Kronisk värk, sysidan lindrar
 

Usch, nu har jag varit rätt så deppig ett tag, men när jag går in på sysidan så blir det bättre:)Det finns så många inspirerande sybilder! Jag har kämpat med en hantverksutbildning på en fjärdedels tid och kände att det var mycket givande och inspirerande. Men nu är det slut och värken är värre en vanligt. Undrar om det finns fler här på sysidan med kronisk värk? Jag vet inte vad jag ska göra nu, kämpar med dåligt självförtroende eftersom jag inte kan arbeta men vill ändå göra något då jag har 25 år kvar till ålderspensionen. Helst skulle jag vilja känna harmoni, respektera mig själv och lindra smärtan med hjälp av allt roligt hantverk som finns att göra. Men den återkommande frågan när jag träffar nya människor är alltid, vad jobbar du med? Suck,:( jag vet inte vad jag ska svara för att jag känner mig så värdelös då jag säger att jag inte arbetar. Kan inte få någon ro med att sätta mig ned med en stickning eller ett projekt vid symaskin utan letar hela tiden efter ett arbete ett par timmar i veckan som jag klarar av, skulle helst vilja utbilda mig vidare men klarar inte ens två dagar i veckan i skolbänken.Är det någon som känner igen sig?

Du är INTE ensam!
Jag har också kronisk svår värk sen 2006. Förr sydde jag mycket på beställning men har fått välja bort det. Jag väljer istället det jag tycker är roligt att göra och det som jag klarar av. Att maskinbrodera är en sån sak. Då behöver man ju inte sitta i samma position länge(vilket jag har svårt för) och då kan jag ändå göra något trots smärtan. Jag syr en del också men inte alls lika mycket som förr. Ägnar också mycket tid här på sysidan. Jag får mycket inspiration här och även om jag inte kan sy lika mycket som förr så kan jag ju "tänka" sömnad.

Du får gärna maila mig privat så kan vi byta tankar.

Nej, du äre inte ensam. Jag har också kronisk värk (som en del av fibromyalgia) och har inte kunnat jobba sen 1999. Det tog tid att lära mig vad jag klarar av. Först och främst ska man acceptera sin sjukdom och helst inte streta emot, då blir det bara värre (Jag läste mycket fakta matrial i början för att lära mig mer om tillståndet och vad som kan påverka den, båda positivt och negativt). Som Gullum sa, man får lära sig att välja det som man tycker är roligt och det som man klarar av. ( och det kan variera från dag till dag!) Man får räkna med att saker och ting tar mycket längre tid än innan man blev sjuk, men man kan fortfaranda vara kreativ. Man får också lära sig att "att jobba" är inte något det som alla kan göra. Har man en sjukdom som "inte syns" kan det vara jobbigt att behöva förklara hela tiden, men man vänjer sig.

En anna sak som har också hjälpt mig är att gå med i en patientförening. Man kan behöva prata med någon som har samma tillstånd. Även om det är jobbigt i början kan det vara värt besväret att ta kontakt med andra i samma situation.

Tänk inte på det du inte kan....tänk på det roliga du kan!

;)

Det har råkat bli dubbelt.

Att sy och handarbeta är ett sättför mig att glömma bort värken, för en liten stund. Det är viktigt att ha en bra arbetsställning. Jag har höj ett och sänkbart köksbord, toppen när jag klipper till saker.
Det svåra är att stoppa i tid och inte hålla på för länge.
Sysidan är toppen, man lär sig mycket och möter många jättetrevliga människor.

Jag har också ständig värk,trötthet, stela leder och mina händer är deformerade pga sklerodermin. Jag har försökt arbetsträna två gånger det senaste året men inte klarat 10 tim i veckan som är gränsen. Mina hobby är det som räddar mig. Det är handträning och balsam för själen för mig. Dessa saker kan jag göra hemma i min egen takt utan krav. Ibland går det och ibland inte. Jag har inte jobbat på fem år, och vill naturligtvis, inte minst för ekonomins skull. Problemet är att ingen vill ha en som inte kan satsa fullt. Jag bryr mig inte så mycket om kommentarer om jobb.Dom flesta jag har mött har haft förståelse för att jag inte kan, men undantag finns ju alltid.
Håller också med både Gullum och Rae i deras inlägg.

Oj då det var je några stycken som har kronisk värk.Sorgligt.
Håller med om att handarbete hjälper en att tänka bort det onda.Brukar säga att sy är som terapi. Har ingått i en studie på Astrid Lindgrens barnsjukhus som handlar om att få bättre livskvalitet med hjälp av KBT när man har kronisk smärta.

http://www.karolinska.se/AstridLindg...gvarig-smarta/
Den har varit väldigt lärorik och faktiskt fått mig att bli lite mer aktiv än innan. Om någon av er bor i stockholms län så kan jag rekommendera att gå den. Man behöver remiss från smärtläkare. Det hjälper också att ha kontakt med andra som har kronisk smärta. Kan vara svårt för människor runt omkring en att sätta sig in i ens vardag. Det syns ju ofta inte utanpå att man har ont.

Tack för peppning!
 

Det behövdes. Ibland känns det lite ensamt och de friska vännerna och bekanta är lite avundsjuk på mig som har så mycket tid att sitta och sy, men jag kan inte sitta så länge åt gången så det blir nog inte mer än en par timmar/dag.
Jag ser att ni har besvärliga sjukdomar, ni gör det fantastiskt bra som kan handarbeta! Vilken bra uppfinning med broderimaskinen också, den är nog min bästa kompis. Jag har en dum fråga; Nu först har jag läst igenom Min sida ordentligt och ser att man kan lägga till kompisar på sysidan; hur gör man då?

Du går in på den persons sida som du vill lägga till. Uppe till höger kan du trycka på lägg till i kompislista. Den personen som du lägger till får automatiskt upp dig som vän när du lagt till den.

Nu har jag testat!
 

Gullum, Du fick bli första testkompisen!

Vad trevligt!