Att bli uppskattad...
 

Lite då och då har jag läst om andra medlemmars negativa erfarenheter av att sy åt andra. Själv har jag precis haft den motsatta upplevelsen...

När min sister-in-law Katherine nämnde att hon skulle låta sy upp lite kläder åt sin dotter Delilah, 3,5 år, så erbjöd jag genast mina tjänster. Jag är enormt förtjust i Delilah (och hennes lillasyster Calypso, 7 mån), och brukar sy grejer åt dem lite då och då bara för att jag vill, liksom. Och jag har alltid sagt till Katherine att om det finns något speciellt flickorna behöver, så står jag gärna till tjänst.

I alla fall har jag nu sytt några skoluniformer (Delilah börjar brittisk förskola nu i höst). Katherine har hela tiden envisats med att vilja betala mig ordentligt, medan jag sagt att jag ju erbjöd mig att sy för att jag VILLE! Jag träffar tyvärr Delilah alldeles för sällan eftersom vi bor i olika länder, och att ha grejer som jag sytt hjälper henne att komma ihåg vem jag är. ("Auntie Alexandra... you made my dress!") Dessutom skulle jag gärna sy hela hennes garderob gratis, bara för att hon är så underbar.

Katherine hade själv köpt tyger, men hon tvingade mig att skriva en lista på tillbehören (tråd, knappar etc). Sedan skickade hon en check för ungefär dubbla beloppet. Dessutom hade jag föreslagit som kompromiss att även om jag faktiskt inte ville ha några pengar som betalning, så kunde hon ju köpa en bok till mig om hon ville - jag har en önskelista med textila böcker på amazon. Och nu har hon gått och köpt tre stycken böcker, för en summa av 700 kronor!

Visst är det härligt att det finns folk som uppskattar det man gör så mycket att de envisas med att vilja betala trots att man erbjuder sig att göra det gratis! Jag blir så glad...

Visst är det skoj att bli uppskattad för det man gör.
Jag brukar hjälpa en del att sy, och när det kommer till betalningen, får jag oftast mer än vad jag begärt. Då vet jag att det är uppskattat det jag gjort. Och att de återkommer och vill ha hjälp.
Då hjälper man gärna till.
Aina

Ja det låter härligt, njut av det. Jag tror det är så här, man glömmer lätt beröm och tacksamhet.
Men när man inte hör något, så stannar den känslan kvar längre.

Du är fantastiskt duktig, Alexandra! Men var är bilderna på de omnämnda kläderna.......?;) Jag har kollat alla dina bilder och konstaterat att du är en naturbegåvning!

GRATTTIS!:)

Det här var underbart roligt att höra att det finns folk som Katherine!
Dom flesta som jag sytt till,syr ju inte själva,och kan sällan uppskatta det arbete man lagt ner,så jag syr inte så mycket längre på beställning.
Det är bara att lyckönska dig som har en sådan uppskattande vän!
TESS!

Haha, Ewa - jag har inte ens sett sakerna på Delilah själv! Har fått sy på distans och posta toile, och sedan få feedback och göra justeringar (jag befinner mig i London, medan Katherine & familj varit hemma i Skottland och Irland på semester och nu är tillbaka i Oman där de bor för tillfället). Men Katherine har lovat skicka bilder...

Katherine syr inte själv, men hon arbetar som egenföretagande möbeldesigner & -snickare - så hon förstår värdet av hantverk.