Ostandardiserad kropp...
 

Vill man ta reda på exakt hur ostandardiserad ens kropp är kan man ta mått med tanke på klädsömnad och jämföra med mönsterbokens tabeller. Genogick just proceduren, och det slog mig att jag inte alls matchar standarden, med mått som platsar i allt från tabellen för storlek M till den för storlek XL. Lägg dessutom till att innebrenlängden överskrider samtliga tabeller. Jösses. Är det fler än jag som är så jär "oproportionellt" byggda? Utgående från den här tabellen ska man väl se det som ett mirakel att man lyckas hitta färdiga kläder som passar någorlunda. Ska jag kanske räkna med fantastiska framsteg i passformen nu när jag börjar sy egna? ;)

Jag har en bok som lär ut hur man anpassar grundmönster till sin egen storlek, och dessutom hur man kan variera dessa grundmönster. Hade hoppats på att passa in i någon av de färdiga storlekarna för att slippa klura på hur jag anpassar de befintliga storlekarna till mig själv - men av detta blir alltså intet.

Jag kan ju roa omvärlden med att ha stlk 28-54 :)

Smal över ryggen, mycket timglasformad med smal midja och höfterna från yttre helvetet, samt en opraktisk h-kupa och överdivet hög hållning.
Jag har för mig att det skiljer 5 eller 6 butiksstorlekar mellan min midja och min stuss, hur jag ser ut i ett par köpebyxor kan ni ju räkna ut själva. :P

Till skillnad från dig så kan jag inte köpa kläder som passar någotsånär i affärerna, med några få undantag (underkläder, omlott-blusar och strechiga linnen, mer eller mindre), men det är egentligen inte ett problem när jag syr det mesta av det jag har på mig själv, även om det skulle kännas väldigt kul att få shoppa kläder nångång ibland.

Kul är det att en del vintage-kläder passar mig ganska bra, speciellet 50-talsplagg som är gjorda för att bäras över en korsett eller gördel!

Vad olika det är!
Jag har alltid haft väldigt lätt att hitta kläder i butik, 38 och M har alltid passat mig som fisken i handsken;) , men när jag jämför i mönstertabellerhar jag mått från 36 till 44 (har jag för mig). Jättekrångligt.
Nu har jag mest sytt kläder utifrån helt egna mönster så jag har helt enkelt utgått från mina mått och gjort något av det.
Nu när jag vill lära mig sy efter mönster är det lite krångligare...

Det är ju som Maria skriver, att butikernas kläder kan passa fastän man enligt mönstertabellerna är S här och L där. Så varför kan inte tidningarnas och böckernas storlekstabeller ha mer med verkligheten att göra? Som tur är tycks ju klädtillverkarna ha mer naturliga tabeller de går efter...

När jag syr efter mönster mäter jag kroppen och enligt tabellen blir jag oftast stl 40 fast jag jämt har 38 i butiker. Men då syr jag såklart stl 40 för det säger ju måtten.

Till min besvikelse blir plaggen ändå mina sydda plagg för stora och jag måste hålla på och sy in och krångla. Så trist och jobbigt!

Men man vågar ju inte sy mindre storlek än måtten säger för tänk om det blir för litet, katastrof!

Mät mönstret! Då får du inga obehagliga överaskningar.

Ok, låter ju bra! Men funkar det alltså?! Fick höra av en "syfröken" en gång i skolan att så kunde man absolut inte göra...

Ska jag då mäta tex midjevidden på mönstret och jämföra med det min egen? Men hur blir det då med rörelsevidd och liknande?

Jag är syfröken och jag tycker att man ska mäta mönstret.

Hehe, okej! Det låter bra, då ska jag testa det!