Syslöjd i skolan, en berättelse från mig
 

Hej,:D

Kanske inte handlar om värsta grejen, men måste bara få berätta en liten historia från syslöjden i skolan.
Jag har ju aldrig tyckt om att sy, så jag sydde fel, krokigt, pressade byxben åt fel håll m.m Förstår ni? Helt hopplös i syslöjd.
När jag höll på att sy något plagg så frågade jag ibland syfröken om jag fick ta hem plagget och sy lite hemma. Det gick så bra så sade hon. Snabbt hem och lät min mamma sy åt mig. Varför fick då mamma sy? JOO, hon var utbildad sömmerska. Men hon fick inte sy så mycket så att syfröken skulle misstänka något. På så sätt fick jag betyg 3 i syslöjd. Jag vet, fusk. Men jag var verkligen hopplös i syslöjden.
Men nu har jag precis köpt en ny symaskin, och vet ni, det känns riktigt bra.
MamsTrams

Haha din fuling

Hihi, kul berättelse!
Härligt att höra att det känns BRA för dig, och stort lycka till med din nya symaskin! :D
Krokigheten är en träningssak, tror jag. Prova att sy utan tråd i vanligt papper som du ritat upp raka linjer, vågformade linjer och spiraler på. Och att sy fram exakt till en ritad linje, så tar du "symaskinskörkort", hihi!

Själv är jag ju skräddare med gesällbrev och allt, men när jag hade syslöjd i skolan, så avskydde jag att sy för hand! :p Timingen var väl inte rätt för mig? Dessutom var läraren helt antikverad och tråkig. Jag genomled lektionerna som en ökenvandring, sen sprang jag hem och sydde på MITT sätt, med maskin och snabbt :D.
Nu älskar jag att sy för hand ;). Så det kan gå...

Jag sydde också krokigt, men nu är det väldigt rakt. Förutom övning så kan det också vara bra att lära sig använda de hjälpmedel som finns, som pressarfoten och märken och linjaler på ytan där tyget hamnar när man syr. :)

Syfröken i skolan älskade tråckling, några i klassen satt och tråcklade markeringar på ett klädesplagg hela terminen. De kom aldrig längre än så.
En termin skulle vi sy nattlinnen med massor av fällsömmar. Fröken hade riktiga exesser i att tvinga oss till tråckling. Forst för första raksömmen, sen för vikningen runt den smalare sömsmånen och till sist för att hålla ned vikningen för slutsömmen.
Jag tog hem arbetet och frågade mamma, som sa att jag skulle pressa och nåla på tvären. Det gick fort och lätt. Nästa gång kunde jag låta syfröken granska sömmarna. Hon visade upp dem för klassen och sa att så fint blev det om man gjorde rätt. Självklart talade jag aldrig om hur rätt jag gjorde.
Än idag har jag svårt för att tråckla.

Apropå syslöjd
 

Jag har en liten syatelje och gör bla ändringssömnad. En dag kom en kille i 15-års åldern och ville ha isytt en dragkedja i ett par jeans. Jag gjorde det och ett par dagar senare pratade jag med killens mamma. Det visade sig att han hade fått i hemuppgift att sy i dragkedjan eftersom han bara strulade på lektionen. Om han fick godkänt vet jag inte.

Om inte annat så var det ju ett umärkt exempel på kreativ problemlösning. :)

Hej,
Tack snälla för intressant läsning. Jag har en till sak att berätta, från gymnasiet. Ska snart skriva om det. Även det fusk med hjälp av min mamma som var sömmerska.

Tråkla
 

Att tråkla är något jag har lärt mig att uppskatta nu på senare tid. Förut ville jag att allt skulle gå fort fort fort. Nu har jag insett att vara nogrann ger ett betydligt finare resultat.

Har väl blivit äldre och klokare...

Jag sydde lite egna kläder när jag gick på högstadiet, visserligen med mycket råd från min storasyster som övervakade vad jag gjorde, men jag sydde ändå allt själv. Jag tog med för att visa upp det på syslöjden, fick ett litet mumlande från fröken, men inga frågor eller någonting så jag kunde bevisa att jag faktiskt gjort det själv. Vet inte om hon trodde att det var någon annan som gjort det, eller om hon bar var totalt ointresserad av det man gjorde utanför klassrummet. Det var i alla fall inte direkt uppmuntrande Sen satt jag mest och broderade på syslöjdstimmarna eftersom de tyger vi hade att välja på för att göra egna arbeten var så otroligt fula. Det dög tydligen inte heller, för att få bra betyg skulle man bara sy på maskin. Jag fick min trea, men brukar tänka hur många av mina klasskompisar som fick femma som över huvud taget har rört en symaskin sen slöjden.

Då skulle vi ha bytt plats du och jag. På min skola så ville hon att vi skulle brodera, sticka och virka.. en tjej som broderade fick betyg 5. Jag fick visserligen 4 till slut men hon tyckte inte om att jag bara sydde på maskin, jag som gjorde det ganska självständigt, förstod vad det står på beskrivningarna medan andra skrek efter hjälp efter varje steg.
Men visst, en fyra är ju helt ok, jag fick bara en trea i bild där var läraren riktig miffo! Hon skulle alltid in och ändra på våra bilder.. Skulle vi rita av en fågel så säger jag att jag är nöjd när jag är klarm men nej hon skulle in och sudda och ändra (dvs hon tecknar på min bild) och kreativitet uppskattades tydligen inte, nej man ska rita av stilleben så noga som möjligt. Tjejen utan kreativitet men ritar väldigt prydligt och fina linjer, hon var inte ens bra på färger och att förstå konst hon bara var duktig på att rita helt raka linjer.. Hon fick bäst betyg.

Men så är det ofta för oss har jag förstått efter att ha läst många trådar här på sysidan! ;) Dvs de som får småusel eller rent av dåligt betyg brukar vara de som syr/pysslar mkt medan de som får femmor inte gör det en enda gång senare i livet...

Ichigo, jag känner igen det där kring bilden. Jag gick från svagt G till starkt MVG (svagt lägsta godkänt till högsta betyg) från en termin till en annan i bild, enbart genom att byta lärare. Den första uppskattade inte kreativitet utan man skulle göra exakt på alla sätt, medan den andra såg olika kunskaper som var relevanta och också kreativitet och förmåga att tänka som något positivt. Vem tror ni jag uppskattade mest?

Där hade jag en väldigt bra bildlärare. Jag är nämligen usel på att rita, men å andra sidan förvandlade jag alla våra uppgifter till helt andra saker än vad de skulle vara. Jag kommer särskilt ihåg när vi skulle lära oss att rita kuber, alla andra ritade stadslandskap, jag ritade änglavingar på alla mina och kallade det för "lådhimmeln", om lådorna hade personligheter så tyckte jag inte det spelade så stor roll om de var sneda och vinda. Jag fick min trea, antagligen för att läraren såg att jag försökte, snarare än vad jag faktiskt var värd.

Jag fick bara en 3:a i syslöjd, detta trots att jag var jätteduktig. Jag sydde en klänning, en väska och en jacka kommer jag ihåg, var mycket självständig. Likaså stickade jag och broderade mycket. Jag är fortfarande tjurig för att jag bara fick en 3:a, hon hade lovat mig en 4:a men det fick jag inte. Lärarinnan hade en dotter i min klass, det var nog hon som fick 4:an. Men... det är dags att gå vidare, det är över 30 år sedan.....

Jag minns i stort sett bara "vänta köerna". Man sydde från punkt A till punkt B och ställde sig i kö för att få hjälp att lista ut vart nästa steg kunde tänkas vara. Tror inte jag gjorde en självständig handling på alla år i syslöjden bortsett från eventuella färgval kanske. Ingenting blev någonsin använt, dels pga av att man sydde fullständigt oanvändbara saker som bebisklänningar och minilapptäcken (fullkomligt ointressanta saker för en 14åring) dels för att alla mönster och tyger kändes helt föråldrade och eftersom jag "köade" bort i stort sett hela skoltidens slöjdtid har jag inte en enda nyttig erfarenhet med mig heller. Det var säkert inte syfröknarnas fel att de inte hann inspirera 30 köande lite uttråkade ungar. Tack och lov kom intresset senare, men jag kan tycka det är synd att jag inte utnyttjade att få lite kunskap när jag hade chansen.:rolleyes:

Min mamma sydde alla våra kläder när vi var små så det blev naturligt att även jag började tidigt att sy.

Min första stora skapelse sydde jag när jag var ca 7-8 år. Det var en bebisblå kråsskjorta i flanell till min pappa. Han fick den i julklapp och jag var stolt som en tupp. Dock minns jag aldrig att han använde den. :D

När vi började med syslöjd året eller åren därefter skulle vi börja med att sy på papper! Tänk er att jag skulle visa att jag kunde sy ett rakt streck på ett papper!
Det räckte inte med en papperslapp utan det var spiraler, och gud vet vad. Jag minns så väl att jag försökte argumentera mig från det där men slapp aldrig undan.

Jag har aldrig känt mig så förnedrad i hela mitt liv.

Exakt samma för mig även om jag slapp. Kanske sydde jag inte kråsskjorta men jag sydde glatt gosedjur åt mig själv.

Och sedan sy på papper i trean? Eh? Men tack vare för att jag hoppade över 1 klass i skolan (allmänt) så slapp jag göra det då fröken såg att jag trots allt klarar att hoppa över 1 år även där. Phu. Men sedan när jag slutade skolan så fick jag 1 pärm med vad jag gjort. Jag kände igen broderingarna och virkarbeten, stickarbeten. Men de där pappersidorna har jag inte sytt. Undrar vilken stackare till elev som sytt dessa, och som läraren trodde var mina. Det undrar jag än idag då jag såg pärmen senast 1 vecka sedan. Jag håller på att flytta så jag går igenom allt!

Haha. Du kanske har mina för jag vägrade att befatta mig med eländet efteråt.

Haha, om du gick på Guldhedsskolan, så. ;)

Jag är lärare i slöjd, och tycker det är roligt att läsa om era erfarenheter. Jag tänker mycket på att göra det så bra för barnen som möjligt, men själv har jag inga skräckexempel från egen slöjd i skolan, så jag har inte lärt mig hur jag INTE ska göra.

Jag ber aldrig barn sy på papper för jag tycker det är vansinnigt. Jag har aldrig delat ut några symaskinskörkort och ingen har frågat efter det heller.

Då det gäller tyger lägger jag ut de tygprover vi har så eleverna har kunnat kryssa för själva vad de vill beställa. Tyvärr blir det ofta så att när tyget kommer så är de ändå inte intresserade av det tyg de beställde. Själv tycker jag nästan samtliga tyger från grossistfirmorna som vänder sig till skolslöjden är gräsliga.

Ifall ni had tips på vad man borde lära sig i slöjden som ni inte lärde er, vill jag gärna höra det.

Du låter som en väldigt bra lärare! Nu är det länge sedan jag hade syslöjd, men det jag saknade då - på 70-80-talet - var utmaningar! Jag var nog en ganska tyst och osynlig elev som gjorde alla uppgifter ganska fort och sedan blev jag fast i ett vakuum utan något som helst att göra i väntan på att de andra skulle bli klara, fast jag egentligen bara längtade efter att lära mig mer!

Minns att vi även skulle lära oss sticka och virka i skolslöjden. Eftersom jag var nyinflyttad från Norge och var van vid stickning, hade stickat mycket redan, så tyckte jag att det skulle bli roligt att sticka. Så jag gick glatt igång och stickade, minns inte riktigt vad det var, men något enkelt var det. Fröken ställde sig bakom mig och sa att jag stickade på helt fel sätt...
Jag fick repa upp allt och börja om. Gjorde på exakt samma sätt, fröken glömde bort mig och mitt sticke. När jag var klar, gick jag fram och visade.Fröken reste sig upp och visade alla i klassen. "Titta så fint det blir, när man gör på rätt sätt"...:p

Haha så bakvänt av läraren, men du fick din revansch på något sätt. ;) Det är tråkigt att läraren höll på så där. Det är ju resultat som är något, inte själva tekniken... Det händer ju med virkningen också. Pennfattning eller gaffel/knivfattning. Det anses vara finare med pennfattning.

Vad tråkigt de flesta tycks ha haft det. Jag är 89a (inte 86a trots mitt alias här) så jag började med syslöjd i 3an 98. vi hade också den meningslösa fasen att sy i papper (korkat egentligen då nålarna inte är gjorda för det och går sönder oftare av den behandlingen och alla vet ju hur ont det kan göra om man har oturen att då träffas av nålen). Sen hade vi lite andra tråkiga obligatoriska saker som en sypåse att förvara sakerna i där vi skulle virka en snodd (jag skippade virknålen när läraren inte tittade :p ). Senare fick vi faktiskt välja lite men ganska redigerat för om man ville göra nåt med lite form på föreslog läraren en mycket enklare design ganska förudmjukande när man visste att man klarade av det man ville göra.

I högstadiet hade jag världens bästa slöjdlärare man fick välja bland massor av teman (beskrivna i en perm t.ex. läderarbete/ kläder/ virka osv) sen fick man välja vad man ville göra av det. Hon lärde oss ochså brännprov och vattenprov o diverse husmorsknep. När jag stickade stog hon och en praktikant helt faschinerade over hur jämt det blev :D Det ända obligatoriska var att man skulle väva en lektion var. Jag fick dessutom om det fans plats och jag skötte mig själv vara i syslöjdssalen och handarbeta eller använda symaskinen osv. på hennes andra lektioner (om jag t.ex. hade håltimme). Hon var dessutom uppmuntrande och uppmanade alla till att utmana sig själva och inte välja för enkla saker.

Jag hade prao i en 3a när jag gick i 9an och var med på en av deras syslöjdslektioner och jag blev ganska förfärad av att lärarn inte var det minsta inspirerande och det fanns knappt nåt material (gamla dammiga tyger och garn, inget fint kvar) En elev frågade vad hon kunde göra nu när hon var klar med det obligatoriska och lärarn tyckte i stort sett att eleven kunde väll helt enkelt prata med de andra barnen. Jag föreslog att jag kunde visa hur man gjorde en enkel makramé snodd och lärarn gick med på det, när jag tog typ 3 meter makramégarn tyckte läraren att jag tagit för mycket!!! Allt det gick åt på mindre än halva lektionen och jag tror dessvärre att det var den mest instruktiva lektion de eleverna haft (fler tittade på när jag visade än gjorde obligatoriska saker). Läraren var inte så nöjd med min insatts jag tror att hon kände sig överkörd eller nåt sånt.

Man känner sig igen
 

Alla berättelser här berör mig.Vilka hemska minnen.
Själv blev jag hjälpt av min moster som tog mig under sina
vingar när hon såg hur olycklig jag var p.g.a.helt hopplös
slöjdlärare.

Ja berättade min upplevelse här på sysidan för flera år sedan.

Det är ofta det beror på hur motiverad och intresserad
läraren själv är att göra det lustfullt och roligt!
Men,det löste sig även för mig i mosters entusiastiska och
glädjefulla lektioner.
Med kärlek till min moster Helena <3
TESS!

Jag och min syster har haft samma slöjdlärare när vi gick skola trots att det skiljer sex år mellan oss - och våra berättelser är kusligt lika när vi börjar jämföra.
ingen uppmuntran eller utbildning i "självständigt tänkande", snäsigt bemötande och allmänt tråkiga lektioner. Det tog en halv termin att sy ett par joggingbyxor i sweatshirttyg utan fickor och med muddresår i midjan.

På mellanstadiet när vi skulle lära oss att sticka så suckade mest min lärare över att jag var vänsterhänt och det var så svårt att lära ut. Stickningen blev stenhård och det gick verkligen jättesakta jämfört med mina skolkamrater så när de fick sticka ett mindre gosedjur så fick jag sitta med min provruta.
Samma sak på högstadiet men då blev jag bara arg på läraren som snudd på hånade min stickning så jag tog med allt hem till mamma och hon + min granne satt en hel helg och tränade med mig, de förklarade det här med funktionen med stickornas olika tjocklek, garnets spänst m.m och då gick det upp ett ljus för mig - tänk om jag fått veta det tidigare?.
När jag gjort klart mina lovikkavantar så fnös läraren och sa att "du har minsann gjort två högervantar" - jag använder dem än idag (14 år senare [oj, vad jag kände mig gammal!] och mig veterligen så har jag inte två högerhänder :))

Lapptäcket jag sydde i 9:an som slutarbete fick jag lov att att ta hem och sy färdigt då det var ont om tid i slutet av terminen. En hel helg gick åt till att tråckla, sy, sprätta, sy om och fixa då mamma var petnoga så alla detaljer skulle bli bra då mitt slutbetyg hängde på det. Stolt som en tupp visade jag det för läraren och kommentaren var "det är för fint för att du skall ha gjort det".
Visst - jag hade tagit hjälp av mamma som handledare och hon har sömnad som yrke men måste man tro det värsta om eleverna hela tiden?

Jag ville prova sy på overlock i skolan men det ingick inte i lektionsplanen. Jag frågade om jag fick ta hem och smycka en av mina kreationer med en brodyr från mammas HQ Designer (var tvungen att göra brodyren innan plagget syddes helt klart) men sånt fick jag minsann syssla med på fritiden.
Jag upplevde slöjden som en enda lång terror och jag hade noll självförtroende vad gäller sömnad i lång tid efteråt. Jag vågade inte ens fålla min gardiner - för läraren sa ju att allt jag gjorde var dåligt.
Hade inte mamma stöttat och pushat på så hade jag aldrig vågat mig på sömnad igen. Minns när jag fick min första symaskin av mamma och pappa. Tittade på den som det var ett ufo och funderade på om de drev med mig? Nu har jag ett stort syrum i mitt hus där jag spenderar tid nästan varje kväll - och dagarna fördriver jag med att arbeta med maskinbrodyr..
Som livet kan te sig ;)

Jag gillade inte syslöjden nåt vidare heller. Nu älskar jag att sy,i alla fall när det blir ungefär som jag tänkt mig, men i syslöjden var det mest ett nödvändigt ont. Speciellt när vi inte fick välja själva vad vi skulle sy. Kommer ihåg när vi skulle sy ett barnförkläde eller vad man ska kalla det. Jag var fullständigt ointresserad av barn och barnkläder, så mitt förkläde blev snett och vint och jättefult. Sen satte fröken upp alla på väggen med namnlappar på. Usch vad jag skämdes!
Fast lite kul var det i ärlighetens namn ibland, speciellt när man fick handla tyg och mönster i tygaffären med rekvisition!

Med en mor, moster, farmor och mormor som gillade brodera, sy sticka och virka var det bara en tidsfråga innan jag börja sy kläder till mina dockor som liten och brodera små tavlor.
Så när syslöjden kom va man lite uppspelt men det höll sig inte länge. Genom skolåren hade jag 3 syfröknar och dom var likadana alla tre och i samma spår som många andra här har haft. Tråkiga och griniga, man skulle gö allt på ett specifikt sätt och vi skulle alla göra dom där förutbestämda sakerna sen vänta på dom andra. Med två syskon gav det min mor 3 upplagor av allt ;).

När jag ville testa göra lappteknik var det slöseri med tyg så det gick icke, men min vän fick göra en väldigt lång och bred halsduk som krävde många garnnystan.
Min vän fick sen också mer beröm och betyg över ett broderi hon gjorde. Inte nåt komplicerat var det heller, välj broderi, en tråd starta sen gå och titta vad jag gjorde. Vilket va en topp i nåt hemskt satinaktigt tyg som jag lyckades sy i utan att rispa och den passa.

Så sen när vi fick välja slöjd vart det bara träslöjd för mig, mina träslöjdlärare va allt mina syfröknar inte var.:D