Att lära sig av sina misstag
 

Hur nyttiga är inte våra misstag när vi syr kläder.
Jag slutade nian 1970 och började arb . första gången jag fick tillbaka på skatten var dec 1971.jag inhandlade min första symaskin en huskvarna med raksöm och sicksack för 1175:-.
Jag gick ut nian med 1: i syslöjd.
så det var dags att lära sig sy. Jag köpte tyg och mönster stil tror jag det var,enda gången stil,och sydde mig en rockklänning med krage och slag. och här kommer missen: jag sydde kragen fel fick sömmsmånen synlig utanpå kan inte komma på idag hur jag gjorde.Men då lärde jag mig att aldrig mer sy en krage på detta visset.jag har gjort många andra misstag men aldrig mer detta felet
Föresten man skall heller aldrig bry sig om vad läraren tycke om ens förmåga
Ann-Christin

Jag har haft svårt med misstag, många gånger har jag blivit så lessen på mig själv så jag bara vill kasta ut allt.
Men jag ville verkligen kunna ta motgångar, så jag fotrsatte försöka och fortsatte göra misstag också, men jag kan hantera dem mycket bättre nu.
Fortfarande kan jag bli rejält less när jag inser att jag kommer ha några timmars sprättande framför mig. Men jag intalar mig att det lär mig att tänka efter före.

/Maria

Håller med Sister_in_Black om misstagen.. varje gång ja gjort ngt fel så blir ja så ledsen/besviken på mig själv att ja bara vill kasta allt o gå o sätta mig i soffan o lipa som en bebis!
Men får jag göra det och sen efteråt sätta igång på nytt me samma verk så brukar det bli bra, bara ja fått lugna ner mig! :)

Ja lugna ner sig ja! Så svårt det kan vara ibland!
Först måste man förstora upp det, gör jag många gånger.
Men jag har blivit bättre på det också och på att sluta när jag egentligen är för trött...

Om man har lärt sig något av sitt misstag tex att aldrig göra på det visset igen.då leder ju misstaget frammåt.då är det bara att ta nya tag
.Ann-Christin

Där ser man, det finns fler med kassa betyg i textilslöjd. Jag gick ut med 2 i betyg och hatade slöjdlärarräpan, det var säkert ömsesidigt. Gissa vad jag har för yrke idag! Jag är slöjdlärare, med behörighet i textil och träslöjd så egentligen ska jag väl tacka min syfröken. Det var för att aldrig bli som henne som jag valde det yrket. Men det är ju lite annorlunda i dag när man ska utgå från elevernas förutsättningar och vad de vill göra. Fast alla arbetar ju inte så ändå.

Vet du ! jag minns dessa hemska bruna stickiga yllebyxer som man blev TVUNGEN att sy . Man lärde aldrig barnen att söka sin egen kreativitet och våga lita på sin egen förmåga att skapa ,välja och arrangera färger m m .Idag tror jag att skapa med färg och kombinera är min starka sida.
Ann-christin

Ja, det är nästan roligt när man tänker på det. Här var det babykläder som gällde och det ville inte jag och det var sååååååå konstigt att jag som flicka inte ville det. När man är tonåring och vill sy jeans. Men det är kanske det som gör att man går vidare och utvecklas i alla fall, i ren protest.
Maria.

Jag ångrar mycket att jag inte passade på att lära mej sy ordentligt på syslöjdslektionerna. Jag var så otålig och lättirriterad att jag faktiskt vägrade sprätta och alltid slängde det som blivit fel.
Nu är jag helt oduglig på sömnad tack vare det.
Virka däremot lärde jag mej innan jag hann bli otålig (i femårsåldern), det har jag börjat syssla med igen nyligen.
Planen är att jag ska övervinna min otålighet och använda min envishet till att lära mej själv att sy. Hoppas jag lyckas :)
Det är fint att veta att folk blir lika uppgivna då och då iaf!

Det är aldrig för sent att börja .Bara man tar det lugnt och läser mönsterbeskrivningen man bör kanske inte välja för mycket detaljer,Det kan också vara bra att gå en sykurs klädsömmnad.Men det bästa läs beskrivningen och gör steg för steg .Pressa sömmarna , mellan de olika symomenten
Tråckla gärna innan du syr i allafall sådant som krage och detaljer.Här på forumet kan man ju fråga sig fram.
Ann-Christin

Det är klart att du kan lära dig att sy, jag var över 25 innan jag lärde mig det. Jag hade arbetskamrater som kunde och då blev jag inspirerad. Det var ju roligt i alla fall...

Jag var helt värdelös på att sy i slöjden, hade för mycket egen vilja och gick gärna händelserna i förväg efter eget huvud utan att vänta på instruktioner.
Å andra sidan gick väl slöjden mest ut på att lära sig hantera en symaskin någorlunda hjälpligt. Jag började sy igen för något år sedan och tycker att jag har lärt mig mycket mer på att sitta på egen hand. Visst är det irriterande när man inte gör annat än sprätta, sy, sprätta i timmar men i slutänden får man ändå med sig något till nästa gång.

Jag lärde mig sy för att jag var tvungen (skulle på lajv och var tvungen att skaffa mantel och klänning i rödaste rappet). Sedan är det dels av skuldmedvetenhet också, eftersom min slöjdlärare i nian gav mig två mönsterhäften med basmönster och en bok om att sy, som plåster på såren för att hon råkade klippa en sprund fel på en skjorta som jag höll på att sy.

Men misstag gör jag dagligen, och tråcklar numera det mesta. Har också lärt mig att _aldrig_ lita på amerikanska mönster, eftersom en kappa strl 40 såg ut som ett tält på mig.

Får se hur många misstag jag gör när jag väl börjar sy korsetter :D

Tänkte på det här orden "misstag" och "fel" När vi hade läder i skolan och vi tyckte att det blev "fel" sa alltid vår lärare att det var inte fel, det var annorlunda.

Jag tycker det var ett fint sätt att försöka stärka självförtroendet hos eleverna. Han uppmanade oss alltid att prova först innan vi gav oss an på det riktiga så att säga. :)

Va kul att höra jag inte är ensam om att få låga betyg i syslöjd.:D Jag gock på beklädnadstekninskutb i gymn och gissa vem som blev snopen när det var öppethus!! jo min syslöjdslärare, det var kul att se hennes min. Jag brukar kalla sprättaren och måttbandet för mina bästa vänner när det gäller sömnad. Precics som målvakten i fotboll och hockey kallar stolparna.
Åsa