Nyheter Artiklar Bloggar Forum Bilder Annonser Recensioner Länkar Kalender Medlemmar Din sida Om... 
 

Daldräll


Av Gerd Lindman Nilsson

En gång fick jag, som då inte alls var någon vävare, den utmärkta boken "Daldräll" från ICA bokförlag i min hand. Den boken är en sann skatt, i vilken Anna Thomasson och Elisabeth Andersson sammanfört en stor samling gamla fina nu återupplivade mönster och generöst lämnar ut dem till läsaren. Kerstin Askert berättar i boken om daldrällens vävteknik och dess historia och Laila Lundell reder ut och förklarar i detalj allt man behöver veta om daldräll.

Med den boken började för mig ett underbart äventyr. Tidigare hade jag endast vävt tuskaft och andra enkla tekniker till schalar och plädar i ylle. Och jag har aldrig gått någon vävkurs.

Först läste jag boken från pärm till pärm, sedan vandrade jag fram och tillbaka mellan dess kapitel om daldrällens äldre historia, dess finesser och dess nu återupplivade gamla vävmönster och slutligen valde jag att väva det som jag då tyckte var det allra vackraste mönstret i boken.



Med varp i vävstolen lär man sig snart hur ytterligt viktigt det är att anpassa antalet inslagtrådar till mönsterdetaljernas bredd. Min första vävs mönster blev inte så bra, det blev fel proportioner mellan höjd och bredd i de små formernas rundning. Det var bara att inse att det är nödvändigt att väva en liten provbit, att sedan räkna inslagens trådar, mäta dessa mönsterinslag och räkna ut hur många de egentligen borde ha varit… och dessutom inte glömma att tänka på vävens benägenhet att dra ihop sig lite, vilket den förargligt nog gör också långt efter det att spänningen lossats.

Första lilla väven blev således inte helt bra, den blev ungefär som en bulle som inte fått jäsa färdigt, mönsterformernas rundningar blev inte tillräckligt höga och vackra. Men den gav lust att väva mera. Och framför allt, under det arbetet förstod jag hur man till den här tekniken själv kan konstruera egna mönster med rik och frodig textil form. Daldrällen kan blomstra med fantastiska former trots att vävstolen kan vara enkel, den behöver endast ha fyra skaft och fyra trampor



Jag började sätta samman egna mönster. Till en början ritade jag på vanligt räknebokspapper och fyllde ut mellanrummet mellan de blå linjerna med blyertspennans svärta. Senare fann jag datorn vara ett utomordentligt bra redskap för att hantera mönsteridéer och konstruera nya mönster.



Varje ny sammanställning av rutor för ett mönster förde med sig mängder av nya möjligheter. Speciellt intressant var det att få fram mönster som blir lika vackra på “baksidan” som på “framsidan” – alltså vändbara.Och när jag började utforska en mönstermöjlighet dök det genast upp flera. Alla dessa mönster! — och jag insåg att det här skulle jag aldrig kunna hinna väva.

 

Men jag har samlat dem i datorn och skrivit ut också så att andra skall kunna väva mina rosor och slingor och flätade cirklar. Jag önskar att fler får uppleva glädjen att se mönster växa fram i vävstolen!






(Logga in för att skriva en kommentar)
2008-07-23 22:03   Annicka Berglund
Har också boken, signerad av båda författarna som jag känner och har pratat mycket med. En mycket fin bok med många fina möster som inpirerar ...
 
2008-03-27 16:49   Monica Vonk
Helt otroligt vackra skulle gärna vilja köpa Din bok med daldrällsmönster. Hör av Dig till Monica Vonk på 08-289735.
 
2008-02-11 23:47   Elisabeth S
Verkligen inspirerande och så vackra mönster du gör. Mycket vackert.

Att väva är rofyllt. Till er som är lite sugen. Kolla på studieförbundet. Det brukar finnas cirklar om vävning. Gå en sådan och ni blir fast :)
 
2008-02-03 16:35   Ann Jansson
Jösses så häftigt!

JAg skulle gärna lära mig att väva känner jag. Var finns vävstolar och vävkurser att få tag i
 
2008-02-03 13:34   Pia Pialia
Vilket jättearbete du har gjort. Mycket vackra mönster.
 
2008-02-02 11:33   Åsa Frankén
Väldigt intressant läsning och inspererande!
Även för en som inte väver!
 
© Mainloop Media Network AB Sysidan.se är byggd med CommunityLib från Mainloop
Annons