Vägen tillbaka

Reflexväst ala Voff!

Har ikväll sytt en julklapp till mina föräldrars hund Molly. Molly är en benner senner med inslag av 25% Landseer. Hon är tre år gammal och väger en sisådär 40-45 kg. Nu när det är mörkt ute så ser jag henne inte lika bra och inte heller bilisterna där ute. Så jag har nu gjort ett försökt till en reflexväst till henne. Har sett hundar med sådana på sig och de har ju inte varit så där jättesnygga enligt mig. För lite reflexer tycker jag. Min kanske inte är det vackraste som skådats men jag tycker att den uppfyller sitt syfte. Dock är den inte 100 klar ännu. Behöver själva hunden til att mäta ut hur mycket bandet det ska vara vid hals och mage men det är ju en petitess. 

Så nu är det bara att hoppas på att den sitter bra!

Det var riktigt skönt att sy. Nu hoppas jag bara på att jag får tummen ur och gör klart mina grunder så att jag kan börja göra mina egna kläder igen. 

Ugh!

Jag och Tillman skulle på sittning med erotiskt tema. Min första tanke var att sy Tarzankläder men Tillman har varken långt hår eller sexpack, enbart ölkagge. ^^ Så jag ändrade det till grottmänniskokläder. 

Rädslan ökade när dagen närmade sig var hur jag skulle sy detta. Vågar jag? Blir det bra? När jag väl köpt tyget dagen innan, så började jag sy direkt efter jobbet. Tillmans gjorde jag väldigt simpel, han skulle bara kunna röra sig. =) Men min ville jag ju ha lite tightare. Mätte mig lite löst och gick efter 48:ans mönster la på 2,5 cm, gjorde en tolie, den vart för stor, tog bort de 2,5 cm, sydde ny tolie: Bingo! Gjorde då den riktiga klänningen och gjorde ett bystinsnitt för att stänga igen. It was awesome! Fast kallt. ^^ 

Babysteps

Jag drar mig fortfarsande från att göra mina grundmönster så att jag kan börja sy igen. Vad är det som håller mig tillbaka? Är det rädslan att inte bli nöjd? Att det inte går helt som det ska? Att det inte blir lika fint som i huvudet? Troligtvis. Det är jag övertygad om. 

Jag får helt enkelt fortsätta kämpa mot mig själv. Jag skall segra!