* * * S Y M A M S E L L * * *

Symamsellen gör en kulturgärning

För nån vecka sen ringde telefonen på jobbet. Det var S*, som gick i pension för 1 år sen.

M: - Heeej?

S: - Vill du göra en kulturgärning? (som alltid rakt på sak)

M: - Ja, det låter ju kul men vad handlar det om?

Då berättade hon att de nyligen fått ett nytt barnbarn, som nu ska döpas. Och det skulle ske i en gammal dopklänning som använts i släkten sen 1892. Klänningen har ett band som knyts runt midjan, men det har nu blivit skört. Redan lagat flera gånger, så nu ville man inte riskera att det blev helt förstört. Ett nytt band behövs. Och då hade hon kommit att tänka på mig, för hon visste att jag har en brodermaskin. På bandet ville hon ha namn och årtal broderat på alla dem som döpts i klänningen. Broderierna skulle vara i klassiskt vitt-på-vitt.

M: - Jaaa, det vill jag absolut göra! Låter jättespännande!

Sen dess har jag sett klänningen. En jättevacker sak med brodyrspetsar och stråveck. Till denna har jag nu sytt ett nytt knytband i vit batist. Och broderat 18 namn med årtal! Det äldsta är Ingrid 1892 och det yngsta Agnes 2012. Dessemellan är det fascinerade att se de typiska namnen för olika tidsperioder. T.ex. 40-talets Lennart, 70-talets Daniel, 80-talets Sandra och 90-talets Emma. Och Agnes skulle lika gärna ha kunnat haft ett årtal från 1800-talet, det är ju ett namn som blivit modernt igen.

Klicka på bilderna för att se en större version!

Bandet är smalare på mitten för att det ska vara enkelt att knyta det. På ena delen av bandet finns namnen fram till 1989, och på den andra delen från 1993, som är generationen ”barnbarn”.

Det tog en stund att brodera...

Både i övergången smalt>brett band och i bandändarna gjorde jag några stråveck, för att det stilmässigt skulle gå ihop med dopklänningen.

Bandets ändar är rundade, för att passa med de rundade uddarna av klänningens brodyrspets i fållen.

Jag har blivit lovad foton där Agnes har klänningen på sig, det ser jag fram emot. I så fall lägger jag ut dem här.

Symamsellen bloggar?

För länge sen började jag en blogg, men tyckte att jag aldrig hittade nån bra rytm. Själv orkar jag inte läsa bloggar av typen "idag har jag tvättat" så det skulle jag aldrig skriva, och inte heller informera tjuvarna om att nu är det tomt 1 vecka för jag åker till XXX. De bloggar jag läser handlar om alla typer av handarbete, och helst då med lite tips och trixs och tutorials. Kanske kan jag åstadkomma nåt sånt, så nu gör jag ett nytt försök. 

Mitt pågående projekt tänkte jag berätta om i nästa inlägg, när det är klart och kan fotas.

Under tiden har jag grävt bland mina arkivfoton, och hittade dessa som har lite anknytning till det pågående projektet. Ursäkta kvaliteten på fotona, de är tagna med min gamla kamera.

Den här dopklänningen sydde jag år 2000 för att ha som visningsobjekt till mina Heirloom-kurser som jag höll då. I Heirloom eller Sekelskiftessömnad använder man mycket spetsar, stråveck, broderier och dekorativa sömmar. Klänningen är sydd i voile och franska bomullsspetsar. Man formar spetsarna med rynktrådar så att de bildar olika figurer. Resultatet blir väldigt skirt och vackert, som om det vore gjort i 1900-talets början.

Broderiet på livdelen och detalj av ärmen, med stråveck, dekorsömmar och fållningen med musselsöm:

Medaljongen mitt fram på kjolen och bården som går ned på sidorna...

...och möts mitt bak. Detalj av fodret, som har bönen Gud som haver barnet kär broderad runtom, och en sammansatt bred dekorsöm:

Klänningen har aldrig använts, det är bara en modell.