Ninna syr och pysslar

Det gick ju bra ändå!

Med stöd från min man så lyckades vi ordna så att klänningen ändå blir lyckad. Jag klippte bort rätt mycket i ryggen (närmare 8 centimeter sammanlagt!) och sydde om. Sedan fick jag rynka lite extra för att klänningen skulle sitta bättre. Och det blev faktiskt bra! Och ännu bättre blev det när jag testade att ha ett band under bysten, klänningen satt bättre och fallet blev snyggare. Så jag är rätt nöjd faktiskt.

Här ser ni då hur det blev. :)

 Jag är lite nervös inför att göra knapphål... jag hoppas verkligen att jag inte förstör något då. Jag ska nog göra hålen med min symaskin, för att göra för hand verkar komplicerat. Eller egentligen tycker jag att det verkar komplicerat att göra med maskin också. Men jag ska göra testhål på överblivet tyg. Jag ska göra flera testhål. Får se om jag vågar sy på klänningen överhuvudtaget. Det går ju lika bra med säkerhetsnålar. ;)

Jag har börjat lite smått på min väns klänning också, och jag har minskat ner tygbitarna eftersom jag ju vet att det kommer att vara för stort på henne också. Vi har typ samma storlek på överkroppen så jag kan utgå rätt mycket från mig själv, vilket ju förenklar det hela.

Det var kul för igår så fick jag beröm av en av mina svägerskor då jag skickade den där bilden på klänningen. Hon tyckte att det var jättefint och att jag är värsta proffssömmerskan. Hehe! Alltid trevligt att höra sådant, även om jag vet att det inte är riktigt sant, så får man lite mer ork och lite mer glädje. Så nu kanske jag orkar sy min väns klänning också (vilket jag ett tag inte alls hade lust till).

På torsdag ska jag vara klar med allt. Det borde jag nog hinna, eller?

Nu går det åt skogen...

Ja, nu går det åt skogen med klänningen... Kanske dumt av mig att sätta igång ett sånt här projekt när jag inte är så haj på att sy (som jag ibland fantiserar att jag är).  Om jag varit duktig på att sy hade jag insett för länge sedan att jag faktiskt måste minska ner mönstret för att det ska passa mig, men jag är inte duktig. Jag är en mallföljare och kan inte improvisera. Jag har hört varningsklockorna ringa, men inte lyssnat. Och nu borde jag egentligen göra om allt, men krampaktigt försöker jag finna enklare lösningar. Jag har ju inte tillräckligt med tyg för att göra om allt. Suck... Och så har jag lovat att göra en likadan klänning till en vän... inte smart.

 Vi får se om jag lyckas lösa det hela eller om jag sliter klänningen i stycken i ren frustration. :(

Äntligen igång!

Så igår fick jag äntligen tid och ro att börja sy! Maken var snäll och gick och handlade med lillskruttet och jag fick stanna hemma och sy. Och inte nog med att jag fick den tiden, utan på kvällen efter att vi lagt Elliot så hade jag ork kvar att sitta och sy till klockan 22! Kändes skönt att få komma igång och se om det var ett omöjligt projekt jag gett mig in på. Det verkar som att projektet är genomförbart i alla fall. Och det säger jag trots att jag nålat fel några gånger och även sytt fel ett par gånger och fått sprätta och sy om! Jag är mäkta förvånad över att jag har ett sådant tålamod, det trodde jag verkligen inte efter att ha varit riktigt arg, sur, grinig i några dagar nu. Det är skumt hur hormonerna i kroppen påverkar en när man är gravid. Jag kan bli såååå arg på en millisekund och sen skratta i nästa. Men som sagt så har det varit mer av den arga varan de senaste dagarna.

Men så till syendet. Det fungerade bra att sy fast Elliot sov i rummet bredvid, han stördes inte alls av ljudet. I alla fall lät han inte oss veta det, och han brukar vara rätt bra på att visa när han är missnöjd. Jag sydde på min bodice och det var så rolit att se hur ett plagg sakta växte fram.

Här ser ni då bodicen utan ärmar. Jag är verkligen nöjd med mitt tygval. Det är så otroligt sött! :) Och det fungerade extra bra med det rosa tyget under. Sedan tog jag itu med ärmarna.

Här ser ni dem. Den engelska beskrivningen gjorde mig en aning fundersam och mycket riktigt, jag började med att nåla fel, och sen även sy fel, men det gick bra att sprätta upp och sy om och nu syns det ju inte att det någonsin har varit något fel.

Så var det då dags att sy ihop ärmarna med resten av bodicen, och det blev väl kanske inte riktigt som jag tänkt mig. Jag fick inte till någon puff på överdelen av ärmen, eftersom jag kände att det var viktigare att ärmhålet satt bra runt min arm och inte var alltför lös. Jag har ju rätt smala armar och knappt några armmuskler att tala om, och det hade inte varit bra ut om ärmhålet varit jättestort och fått mina armar att se ännu spinkigare ut. Nå väl, jag bestämde mig för att improvisera och sydde ihop snävare än det stod skrivet i beskrivningen, och då försvann väl ungefär sex centimeter tyg. Det jag inte tänkte på att det skulle ju förstås påverka hur ärmen satt fast i bodicen. Det extra tyget för puff upptill försvann, och jag blev då pufflös. Lite puff är det ner till, men det blev inte riktigt som jag hade tänkt. Dock ser det fint ut ändå, så det är okej.

Så här ser den ut framifrån.

Och här ser ni den bakifrån. Jag misstänker att min svägerska skickat en storlek som egentligen är lite för stor för mig, men det ska nog gå att få det att fungera.

Idag får jag förhoppningsvis chansen att sy lite på kjolen. Jag hoppas att jag är lika pigg ikväll som jag var igår. :)