Ninna syr och pysslar

Nu är det klippt!

Så, nu har jag klippt ut alla bitar (eller det är någon liten grej kvar, en så kallad "placket", men den klipper jag ut senare). Det var verkligen nära att mitt fina blommiga tyg inte räckte. Jag hade räknat ut att jag behövde tre meter av det, men när jag tvättade det så märkte jag hur stretchigt det var (borde väl ha tänkt på det i butiken, men jag är ju lite novis på det här med tyger och hur de beter sig) och det hade krympt en del. Genom att stryka tyget fick jag tillbaka lite i längd, men inte riktigt tillräckligt. Så på bakstycket saknas det kanske fem centimeter. Detta kommer jag att lösa genom att göra "överklänningen" aningens kortare än undertyget så att det rosa kommer att sticka fram längst ner. Det tror jag nog kommer att bli snyggt. Hoppas jag i alla fall. Annars får jag köpa en bit spets eller något. Så det löser sig på ett eller annat sätt.

Nu skulle jag väl egentligen börja sy, men jag är lite för trött för det, och att sy när man är trött är aldrig en hit. Så syendet får vänta tills i morgon.

Trevlig helg på er! :)

Klippning och handsömnad

Igår klippte jag ut alla delar för överdelen till min klänning, både det som kallas bodice och ärmarna. Eftersom jag har en liten krävande vilding så blir det mycket arbetande i etapper, men det funkade rätt bra igår. Det tråkiga är att jag inte kan sy på symaskinen när jag är ensam hemma med Elliot för han ska hela tiden dra i sladdar och trycka på trampan. För att jag ska ha möjligheten att sitta här och skriva just nu så har jag mutat honom med en bit fullkornsrån som han gillar. Ja, det han gillar mest med den är att bryta den i små bitar och sprida över hela lägenheten för att återkomma senare och äta bitarna.

När vi sedan lagt Elliot för natten så kunde jag sätta mig och sy de så kallade "gathering stitches" (vad heter det på svenska?) på toppens framdel och på ärmarna.

På bilden syns det väldigt dåligt, men man kan ana sömmar i nederkanten. Det här rosa tyget är alltså fodringen, och så har jag hittat ett jättefint tyg till själva klänningen:

Visst är det fint? Jag blir så glad när jag ser det. :)

Så, en ny dag, och vi får se vad jag hinner med idag. Jag kan inte bestämma mig för om jag kanske ska ta och klippa ut bitarna till min väns klänning eller om jag ska fortsätta på min. Det bästa är kanske att klippa ut bitarna till hennes klänning eftersom jag ändå inte kan sy under dagtid. Jag vet ännu inte om jag kan sy under kvällstid heller. Jag har ju inget specifikt syrum utan syr på köksbordet och köket är vägg i vägg med Elliots rum och jag vet inte hur mycket symaskinsljud stör honom. Jag hoppas verkligen att jag kan sy på kvällarna för annars blir tre veckor lite ont om tid att hinna klart två regencyklänningar.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Skrivet lite senare samma dag:

Nu funkar bilderna också. Det var lite trixande, men jag lyckades lösa det i alla fall.

Jo, och så har jag tagit reda på vad gathering stitches heter på svenska: rynkrader. Borde väl ha kunnat lista ut det själv, men det var ju bra att det stod i en gammal sybok som jag hade hemma. :)

Jane Austen-klänning

Ja, det här blir mitt första projekt. Att göra en klänning från epoken som kallas Regency, enkelt beskrivet en Jane Austen-klänning. Jag har fått mönstret från en av mina syende svägerskor och hon har köpt det via den här hemsidan: http://www.sensibility.com/pattern/regency.htm

Anledningen till att jag syr en sådan här klänning (eller jag ska ju faktiskt sy två; en till mig och en till en vän) är för att vi ämnar överraska en blivande brud med en Jane Austen-picknick på hennes möhippa. Det ska bli så roligt! (Jag vågar mig på att skriva om hippan här eftersom min blivande svägerska inte brukar hänga här och hon vet inte heller om att jag brukar hänga här.)

 Nå väl. Jag har redan påbörjat projektet med att göra en bit av överdelen i ett skräptyg för att vara säker på att det blir rätt storlek, och för att känna på hur svårt projektet kommer att bli. Jag har redan hunnit sprätta två gånger; ena gången för att jag sydde ihop fel och andra för att nålen fastnade och böjdes. Verkligen tur att det var på skräptyget för annars hade jag blivit tokig! Sömnadsbeskrivningen har också orsakat en smula huvudbry, dels för att den är på engelska och dels för att bilderna är en smula otydliga. Jag känner mig verkligen som en nybörjare vad gäller sömnad, fast jag ju har sytt en medeltidadräkt, en kjol och ett par gardiner innan. Ja, förutom det jag sytt i syslöjden i skolan förstås. Det räknar jag inte med. I gymnasiet sydde jag faktiskt en blus med ett egetskapat mönster. Fast den hade jag aldrig på mig sen.

Det jag gör nu är att jag håller på och klipper ut bitarna till klänningen. Det är nog det tråkigaste. För att inspirera mig hade jag lite musik i bakgrunden: Soundtracket till Pride & Prejudice, och det hjälpte faktiskt. Skapade en mysig och lugn atmosfär. Väldigt trevligt! Och Elliot (min son som är 14 månader) störde mig inte jättemycket heller. Han kom lite då och då och ville att jag skulle läsa för honom eller ta emot leksaker och mjukisdjur som han kom bärandes på. Just nu ligger han och sover och jag borde väl passa på att jobba på klänningarna istället för att sitta här och skriva. Så jag återkommer senare.