Annas blogg

Mormorsrutor till kläder.

Äntligen nändes jag använda garnet jag färgat själv. Det flerfärgade längst ner på tunikan. Jag har kommit på att jag gärna brassar på med färg när jag ändå är på gång, ska det vara så ska det vara.

Först blev jag förtvivlad när jag tog på mig skapelsen. Midjeintagning är inget för mig, jag är en A formad historia. Men nu efter ett tag har den formats efter mina förutsättningar. 100% ull och så skön nu i höstrusket. Eftersom löven snart dinglat ner och himlen till största del är grå så livar tunikan upp.

Tunika och tunika, den är så pass lång att med ett par leggings blir det nästan en klänning.

Jag utgick efter ett dropsmönster. Men det blir aldrig i närheten av hur deras modeller ser ut i kläderna. Men vad gör det, jag kan inte tro att en XXL ska se ut som en S. Men här kommer länken till mönstret iallafall Tunika i mormorsrutor .

Trevlig pysselhöst / Anna

En påse med garn eller 263 romber senare.

Jag har nog aldrig gjort ett större projekt klart så fort som detta. Jag höll på att sortera bland garner och lade alla lurviga med tvivelaktig kvalité i en påse. Tänkte i mitt stilla sinne över vad jag skulle göra. Lämna någonstans eller göra  något.

Varför inte virka rutor tänkte jag och började fundera. Kanske en filt. En sådan där som ligger på soffan och finns till hands när man känner sig lite frusen.

Så jag skissade på papper hur det skulle bli och räknade antalet romber som skulle virkas. 263, ojdå det var en del. Skulle jag göra en per dag så skulle detta dra ut på tiden. Så jag började bryta ner projektet i delprojekt. Minst 4 romber per dag och fästa alla trådar under vägen. Titta noga på bilden så syns det tydligt att det där med fästa trådar fungerade sådär.

Jag ville inte ha något särskilt mönster utan det skulle vara blandat utan att två färger möts. Hur gör man för att inte skapa ordning. Jag gjorde så att jag satte 15-20 romber på en stor säkerhetsnål. Sedan var det bara till att ta en sådan i taget. Visst fick jag ibland ändra ordningen något för att inte få två bredvid varandra men det fungerade annars förvånadsvärt bra.

5 minuter efter att den var klar var den såld. En av mina handarbetsvänner slog till direkt när jag nämnde ett pris. Jag tolkar det som att den blev bra. Jag hade ändå inga fler soffor hemma att lägga hemmagjort på. Hon glad, jag glad, alla glad.

ungefär 4 månader tog det från garnpåse till filt.

// Anna

Så in i vassen.

En skön promenad i friluftsområdet Sidsjön strax utanför Sundsvall. Fast promenaden hade ett syfte, att plocka vassvippor. Visste ni att stövlar endast funkar så långt som skaftet räcker? Självklart missade jag den detaljen och fick gå med skippande stövlar tillbaka till bilen.

Men jag fick ihop mina vassvippor, så det var värt besväret.

Att färga garn är en noggran vetenskap. Allt är okej så länge man skriver upp mängd och vad. Det har jag gjort. Nästan.

Från höger för en gångs skull. Kirskål, Vassvippor och vassvippor bad II. Ungefär där händer något och jag kan inte låta bli att leka med karamellfärg. En skvätt här och en skvätt där. Resultatet blev roligt men jag skulle ju inte göra annat än växtfärga.

Så jag väntar med spänning på inspiration för att sticka något av detta. Inväntar kanske lite svampfärgning innan.

// Färghäxa.