Annas blogg

En virklig ide

Jag fick en fantastisk idé.  Att med ett gäng vita virkade dukar skapa en tunika/sommarklänning. Små dukar så kallade plättar finns för en oanständigt billig peng på loppis. Det visade sig att vita var det lite snålt om. Kände mig så kreativ när jag dristade mig till att blanda in fler färger. Själv hade jag ett antal vita i mitt linneskåp. (Linné och linne, det är nog mer bomull där).

Nåla upp på provdocka. Betrakta. Nä, detta funkar inte. Jag kommer att se ut som en mossbeklädd snusmumrik.  Så nu sitter jag med en väldans många plättar och låter tiden bida för nya ideer om storverk.

Min fantasi säger, plättar, rondellhund, cyckel...

Anna

Convörst

Det var märkvärdigt segt att sticka dess. Varje gång jag trodde mig vara vära slutet, dök det upp någon rand eller annan detalj som var ogjord.

Mönstret köpte jag på ravelry.com. Rea Jarvenpaa heter författaren.

jag har tagit mig lite artistisk frihet. Med andra ord är de inte perfekta. Ett varv för mycket här och en stjärna som ser ut som en blomma där.

bara hugga in på nästa surdeg. Ett toffelexpriment som jag tröttnat på för länge sedan. Ska fundera om jag ens ska fortsätta.

Om stormen bedarrar och solen skiner så blir det svampjakt i morgon så jag kan färga garn. Jag brukar gå i en timme och förundras över hur mycke ingen vettig svamp jag hittar. 

tjolahopp i lingonskogen

strumpan blev en toffla..

Sommaren lider mmot höst och det är dags att lämna stugan. Alla tåtar på filten är fästa och där satt jag i stugan. 4 mil in till Luleå och endast lite bomullsgarn kvar från filten och en virknål.

Väga mäta och klia sig i huvudet. Vem behöver inte strumpor? In på drops och fastnade för mönstret blue thunder. Eftersom jag har lite grövre garn så virkar jag storlek 35. Jag har 41. Och jag beräknar nu att det blev stl 45. Så jag får kalla det tofflor.

Jag var bekymrad när insåg att det var svart och cremefärgat garn jag hade att laborera med, men det blev ett bra resultet.

Reflektion från stora Nolia i Piteå.

Idag tog vi en sväng om Piteå för att besöka Sveriges största mässa. Alltså jag tar det en gång till, Sveriges största mässa. Imponerande.  Här finns det mästa, allt från husbilar och traktorer till vibroplatter och trädgårdsväxter. Jag göttade i hantverk men upptäckte till min bestörtning att handstickade ullvantar med allehanda mönster och även lovvikavantar kostade 200kr paret. 

För att fritt citera Marilyn Monroe vill jag bara säga "för den summan skulle jag inte ens kliva ur sängen". Nu ska ni inte tro att det är så löjligt billigt i övriga Norrbotten. Storforsen utanför Älvsbyn tog vad jag anser en bättre summa på 350 för mönsterstickat och lite mer för lovvikavantar. Ganska märkligt att Lovika är dyrare då man svänger ihop ett par på kort tid.

När jag var på vantutställningen i Kiruna förra veckan lärde jag mig massor om historia och utformning. Har ni vägarna förbi rekommenderar jag ett besök i stadshuset och ta del av en kulturskatt. Tänk att förr begravdes samer med finvantarna på, bara för lite kultur sådär.

utsikt från världens längsta linbana i Västerbotten. Att sakta glida fram i nästan total tystnad. Det är slow living när det är som bäst /Anna

African flowers min filt.

Många mil efter norrländska vägar av blandad kvalité.  Men bra när maken hojtar "gupp" hela tiden. Rätt så fånigt om jag tänker efter, men det funkar.

Inga halva rutor utan  kanten fick vara. En naturvit bård runt. 3 varv stolpar. 

Fästa trådar. Det går segt. Det tar aldrg slut, men jag gör det i etapper så att jag om möjligt en dag ser ett slut.

20 rutor till fick jag virka för att få till formen på ett mer symetriskt sätt. Det syns om man tittar åt vänster kant har mer gult och starkare färger. Men i det stora hela gör det inget.

2 år ganska exakt har den tagit att göra. Fast effektiv tid mycket mindre. Det går att se i min blogg att mycke annat prioriterats före av olika skäl.

Jag får nog återgå till mina tåtar som ska fästas..

tjing bland blåbärsriset Anna