Nyheter Artiklar Bloggar Forum Bilder Annonser Recensioner Länkar Kalender Medlemmar Din sida Om... 
 

Röda tråden

Om livet i allmänhet och sömnad i synnerhet

Sablans tomte

Det tar sig, sa gubben som hade eld i håret. Så hade nog min mormor uttryckt sig, om hon skulle beskriva lapptäcksframfarten. Min älskade mormor hade en uppsjö av roliga uttryck och ramsor. Dock lämpar sig inte alla på en offentligt plats som denna...

Jag har gett upp. Vikit mig för massorna. Har skippat zickzacken! Och det går ju onekligen lite snabbare och enklare fram. Igår kväll stod jag vid strykbrädan och ritade, klippte och la i små prydliga högar. Samtidigt som jag gluttade lite på TV. Riktigt trevligt. Och jag slapp den onda nacken som brukar dyka upp efter lite hängande över soffbordet. Rullkniven låter intressant. Ser framför mig en sån där moj som man skär pizza med. Och den är ju klart praktisk.

Varje gång jag tittar mig i spegeln blir jag mer och mer lik min mamma. Och jag upptäcker fler och fler saker som jag även gör på samma sätt som hon. Precis som hon i sin tur har tagit efter sin mamma. Ett klassiskt drag är att vi spänner läpparna och drar in överläppen på ett kufiskt sätt när vi koncentrerar oss på någonting. Efter en kväll vid symaskinen har jag nästan kramp i ansiktet. Och det ser ju rätt dumt ut också...Men mormor lever på ett sätt vidare på så sätt. När jag tänker på det ur den synvinkeln behåller jag mer än gärna mitt fåniga mimspel. För mormor har varit en av de absolut viktigaste människorna i mitt liv. Det blev ett stort tomrum efter henne när hon försvann.

Visserligen ser jag ut som min mamma, men jag känner mig inte riktigt så. Sedan mina nya, hett efterlängtade glasögon kom på plats ser jag den där tjejen från Scoobi Doo framför mig. Den minst snygga av dem, som hade ett par fyrkantiga glasögon. Och Alva tjatar ständigt om att hon vill ha tillbaka sin vanliga mamma igen (utan glasögon). Själv njuter jag av varje ögonblick när jag ser klart. Även om jag ser ut som en seriefigur och gör min dotter besviken.

Så gick man på reklamens lömska löften. Igen. Blev förhäxad av de små konstiga tomtarna som lockade med att ringa gratis till alla mobiler. Toppen, tänkte jag. Slog till och bytte kort. Ja, visserligen blir det väldigt billigt med det nya kortet. Men inte av den anledningen som reklamen lovade. Det går nämligen inte att ringa någonstans. Täckningen är usel där jag bor. Sablans tomte!

Inlagt 2007-10-03 13:24 | Läst 6146 ggr. | Permalink

(Logga in för att skriva en kommentar)
Sysidan.se är byggd med CommunityLib från Mainloop Personuppgiftspolicy
Annons