Drabbad av lappsjuka

Nu tror jag att jag har kommit på lösningen på ännu ett världsproblem! Meningen med livet. Japp! Åtminstone för egen del. Min mening tycks vara att banta ner mina fördomar till noll. Den senaste i raden gäller lapptäcken. Jag har alltid tyckt att de varit vackra, men har haft en hel drös med förutfattade meningar om människorna bakom (under?) täcket. Har sett en livsklok, liten rosenkindad sydstatsdam, sittandes i sin gungstol. Medan hon delar med sig av livets mysterier för barnbarnet. Ständigt en doftande äppelkaka i ugnen, och alltid en kanna iskall lemonad i kylen. Och så detta lapptäckssyende. Stygn för stygn. Dagarna i ända.....Men sedan jag gick med här på sysidan så har ju denna missuppfattning om saken blivit kraftigt reducerad. Till min stora glädje. Helt plötsligt började jag söka i bildarkivet, kolla in länkar, komponera block i tanken. Sedan satte jag igång med ett hejdundrande klippande. Zickezacke gamnacke. Tills jag kom på att mönstret jag valt var lite för krångligt för en novis som jag. Ut och jaga nya mönster. Klippa, klippa, zick och zack....Nu växer min skapelse sakta men säkert fram. Och jag bara älskar det. Det kommer rakt inte att bli det vackraste täcke någon har skådat, men jag har otroligt kul medan jag håller på. Och jag vill hålla på preis hela tiden. Klippa, sy, komponera. Och tro nu inte att jag gör som de flesta andra nybörjare. Testa tekniken på en lite mindre bonad eller duk. Nähä då, jag går ut hårt och ökar redan från början. Det ska bli ett överkast till en 120-säng. Har jag tänkt. Och jag tänker inte på så mycket annat just nu. När jag har sytt allt jag kan och orkar för dagen tar jag papper och ett gäng kritor till sängen, för att försöka klura ut hur jag ska sy ihop rutorna.

Såg Magnus Uggla på TV igår. Han pratade bl a om sin blogg. En expert hade sagt till honom att en blogg måste uppdateras minst sex gånger. Om dagen! Annars dör den ut. Folk tappar intresset, drunknar i den uppsjö av självutlämnande dagboksanteckningar som finns ute på nätet. Stämmer det låter jag mer än gärna denna röda tråd självdö. Hur ska jag annars hinna med att göra mitt lapptäcke?

---

(Logga in för att skriva en kommentar)

2007-10-02 22:46   Jenny H

Nej, det är ju det som är så underbart. Raksöm - punkt. Och klippa... vänta tills du upptäcker rullkniven. Efter det är du verkligen fast. Det är oerhört beroendeframkallande :-)
 

2007-10-02 18:42   katarina alfredsson

Vi är såå glada när vi får läsa din blogg,fast den inte är uppdaterad 6ggr om dagen!! Vi tänker ju på ditt lapptäcke som måster bli klart,och som vi ser fram emot att se bilder på.
Lycka till!!!!
 

2007-10-01 12:00   Birgitta Strömberg

Visst är det kul. Om jag förstår Dig rätt så tycker Du också om själva planerandet. Jag är sådan i alla fall - det är det som är det roligaste att leta tyger, mönster och sedan sitta och skissa upp idéerna på papper. Sedan kommer själva bisysslan och det är att skära, sy och quilta. Jag har alltid nya projekt i tanken och samlar tyger och planerar - detta är mer en halva nöjet.

Jätte kul att läsa din blogg!!!
 

2007-09-30 21:46   Linnea Hemmälin

Men du zicksackar väl inte alla biterna innan du syr ihop dom??
Det behöver man inte göra...