24 meter lycka

Idag knackade det på dörren. Utanför stod en kille med ett stort paket. Till mig? Det var tygerna jag hade beställt från Allt om handarbete. Så nu har jag 24 nya, härliga meter framför mig. Har stått och känt på tygerna, beundrat färgerna och idéerna är många. Ibland tror jag nästan att jag är "kvinnan som talar med tyger". De talar liksom om vad de kan bli och vilka möjligheter som finns bortom det raka tygstycket. Men det ska man väl inte prata så högt om. Att man kan "prata" med tyger alltså.

När jag är fattig - som nu t ex - blir jag väldigt huslig. Jag bakar, steker pannkakor och funderar om jag har något att sälja. Igår stekte jag pannkaka samtidigt som brödet jäste på köksbordet. Och mitt upp i alltihop så spydde min lilla hund på golvet. - Hoppsan, hejsan, det där torkar vi upp ser du lilla vän. Vända pannakaka, in med bröd i ugnen och fram med skurutrustningen. For omkring här som en yr höna hela dagen. Och det tar på krafterna. Slocknade i soffan på e m.

För en gång skull kan jag ha ett gott råd att ge. När jag har saker som jag måste göra börjar antipatin krypa i mig, blir instinktivt avig och motvalls. Men om jag istället för att tänka att jag måste  diska, byter ut det mot jag kan diska, så känns det plötsligt annorlunda.

När det gäller mitt skapande har jag sytt byxor och tunika i ett linnetyg med brodyr till Alva. Bad henne prova byxorna igår. Då stack hon in ena stortån och skrek -Det sticks! Så idag har jag ägnat all min sy-tid till att fixa foder till både byxorna och tunikan. Med spänd förväntan bad jag henne att prova igen. Och ännu en gång fick jag erfara att jag sytt kläderna för små, fastän jag tyckt att jag tagit till ordentligt. Nu lägger jag ner allt syende i bomull, linne och annat liknande när det gäller min dotter. Det ska vara mjukt, bekvämt, och töjbart. Annars får det vara. Det är aldrig kul när man kämpar och tror att man har lyckats så bra, för att sedan snubbla på mållinjen. Men en kämpe som man är får man spotta i nävarna och ta nya tag. Tvi, tvi!

Det är mycket som är betydligt svårare än att sy tycker jag. Att fota sina alster har jag redan nämnt. Men finns det kurser i hur man viker ihop mönsterarken från en Burdatidning, så att de ser likadana ut som från början? Ska tipsa studieförbunden.

---

(Logga in för att skriva en kommentar)

2007-09-13 08:59   Ewa H

Älskar ditt sätt att uttrycka dig!:)