Ann-Kathrins blogg

Målet är inget, vägen är allt (Robert Broberg)

Det hände förr att jag åkte på jobbresor till lappteknikens förlovade land - USA. På kvällarna var jag ofta ledig och kunde åka och besöka den stora bokhandeln Barnes & Nobles i ett närliggande affärscentra. Med en fika på bordet kunde jag sitta och bläddra igenom beståndet av böcker inom lappteknik och få många tips. En och annan bok köptes förstås och fick följa med hem till Sverige för vidare läsning. En sådan bok var "Dyeing to quilt - Quick Direct-Dye Methods for Quilt Makers" och den råkade jag få syn på i min bokhylla idag.

Detta är en mycket pedagogisk bok om direktfärgning av bomullstyg. Man får recept, teknik, färgcirkelkunskap och systematiska övningar med recept på styrkor och spädningar. Tygproven skulle vara 26*48 cm i storlek eller mindre. Färger inköptes mars 2006 (det har jag sett på det sparade kvittot), men det var först sommaren 2007 som jag ställde mig i tvättstugan och färgade mina små bitar  och det var hur kul som helst att se hur man kunde få fram många olika färger ur några få grundfärger och lite kemikalier därtill. Jag klippte små bitar av tygerna och satte dem vid recepten för framtida bruk och inspiration. När jag sedan städat undan, rengjort alla kärl och burkar, strukit alla tygbitarna och lagt i högar tog det det stopp. Har inte öppnat boken igen förrän idag, och jag mindes direkt hur kul jag hade haft.

Men, de många tygbitarna de tog jag faktiskt hand om något år efter färgningen för att minska på högarna i syrummet, kan jag misstänka. Det blev ett enkelt täcke med kvadrater med en smal ram (pioneer braid border) runt med måttet 120*140 cm. Ytterligare några år senare därefter var det dags att ta reda på spillet från alla remsorna från den där bården. Det blev en kasse, som jag har hängande på min spinnrock med lite "bra saker" i....

Så nu sitter jag här i min TV-fåtölj med täcket bakom ryggen och kassen ser jag på håll. Det känns som om det var alldeles nyss jag var i den där fantastiska bokhandeln. Och så mycket som har hänt sedan dess. Jag får nog koka mig lite kaffe, sätta mig med boken och pärmen med arbetsproverna - och vara lite nostalgisk för en stund.

Tiden går och projekt måste mogna (= UFO)

För mer än ett år sedan visade en medlem upp sitt fina nysydda lapptäcke här på Sysidan. Efter koll upptäckte jag att det var via en Yahoo-grupp, som hon följt och jag anmälde mig där.

Temat var WOTB= Women of the Bible. (Det finns många sådana upplägg.) Eftersom jag har jobbat mycket med jämställdhet under min yrkeskarriär och i kombination med mitt quiltintresse passade det temat perfekt. Man kan se detta som en yttre och inre resa genom att ta del av tankarna kring de olika kvinnornas historia, musikreferenser mm. och den yttre genom att faktiskt sy ungefär en ruta i veckan. 

Mycket bra upplagt, men jag är inte upplagd för longörer och när jag kollade var det faktiskt möjligt att få tag på alla referenser/mönster från föregående års omgång (2014). Så i januari-februari 2015 sydde jag således en ruta om dagen (foundation piecing, machine piecing eller applikation etc..) med målet att kunna använda mina större o mindre tygrester. MEN sedan kom annat emellan så där låg 53 mer eller mindre klassiska block övergivna i en låda  - tills för några veckor sedan.

Jag beställde tyg till det som skall binda ihop ovansidan i februari och så blev det fart i projektet igen. Toppen blev klar, och jag omringande den med en egenkomponerad kant för att minska tygrestlagret...

Jag vittjar ofta Röda Korsets butiker och där har jag hittat ett perfekt baksidestyg, dvs två gardinlängder, som jag sytt ihop och just nu ligger i tvättmaskinen för att krympas (=säkerhetsåtgärd).

Innan jag kan göra allt klart måste jag skaffa vadd i närliggande butik (2,5 mil bort) och sedan är det dags att kvilta för glatta lifvet.

Så det är inte konstigt att stora projekt tar tid, för dessemellan har man gjort en himla massa småprojekt i diverse tekniker....

Nulägesbild från igår kväll.