Anna And och symaskinen

Första inlägget på sybloggen

Hrm... Jag har haft kattblogg. Jag har haft babyblogg. Jag har haft stugblogg. (Rent formellt så har jag väl dem fortfarande, för de är ju inte avslutade. Bara avsomnade. Även om det tillkommit en bebis och stugan egentligen borde dokumenteras mer, för nu är det RIKTIGT roligt med det jobbet...)

Nu har jag en syblogg. Och det kan ju folk som känner mig uppfatta som mycket, mycket udda. Men det beror ju på att de inte känner mig!!!

Förr sydde jag mycket, mycket. Lite i smyg, förvisso, men ändå. Jag sydde mycket kläder till lördagkvällarna (men då var det inte många stygn som krävdes för att få ihop en höftlång kjol eller en top som visade hela midjan...) och lite kjolar och byxor för att jag inte orkade tvätta. Jag sydde min studentklänning, och jag sydde min första brudklänning (ni vet det där ordspråket att man får gråta en tår för varje stygn man själv sytt på sin brudklänning? Jag säger inte att det stämmer, för jag är ingen gråterska, men man kan konstatera att skilsmässan gick igenom drygt ett år efter att sista sömmen var satt på morgonen för bröllopet! :-) ) och sedan... 

Inget. Inte något. Jag broderade lite grand ett litet tag, men så fick jag mina fantastiska katter, och de ansåg att broderier var att leka med. Så jag stoppade undan allt sammans i ett ekskåp och glömde bort alltihop. För det var ju det där med katterna och så vips kom det en liten bebis och så jobbar man och så...

Men nu, när bebis nummer två kom så behövde jag en sommaråkpåse och det fanns inga fina att köpa. Och de fula som fanns var svindyra. Då tänkte jag att jag skulle sy en. Och tog fram symaskinen, som gick sönder. Så  jag köpte en ny, begagnad. Och hittade ett turkost aptyg och bestämde att de kunde bli söta shorts, och vips så kom jag på att det var kul att sy. Nu sitter jag och väntar på en beställning från tyg.se och skall sy retrokläder enligt sextio/sjuttiotalsmönster. Så kan det gå. Och eftersom jag inte har någon att prata med om att sy - för jag känner ingen som syr - så får jag väl hitta ett annat sätt att ventilera mig på. 

En blogg till, helt enkelt!